Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D:en praktiska arbetsledningen bör också centraliseras likasom
hela företagets ledning. Och clå såväl ledare som arbetare tjänar
samma, klass, >den revolutionära arbetarklssen, så kommer denna
fråga att vara mycket lätt att ordn. Båda parterna bör alltid
minnas, att de icke är motståndare tlil varandra, om också deras
verksamhet är av olika natur. Alla är de nödvändiga för den
gemensamma saken, och ju bättre de fullgör sina åligganden, dess större
är den gemensamma segern.
Under den första tiden uppstår naturligtvis här och där olika
meningar. Det kan ju hända, att någon mindre förståndig del av
arbetarna tillfälligtvis intas >av känslan av, att ledningens och
arbetarnas intressen är stridiga. Härav följer — såsom exempel från
Hyssland bevisar — att det ej är till fördel för den gemensamma
saken att lämna de lokala arbetarna alltför stor beslutanderätt i
fabrikernas angelägenheter, då detta ofta leder till småaktigheter.
Här liksom även i andra, avseenden bör de lokala intressena
vika för de gemensamma kraven. Detta är frågans kärna, som
arbetsledningen alltid bör ta i beaktande. Och förhållndet mellan
arbetarna och ledningen bör vara sådant, att den utsedda ledaren
äger rätt att bestämma med avseende fäst vid de allmänna
synpunkterna, och arbetarna bör fullgöra hans föreskrifter.
Frågans praktiska tillämpning är svårast. Det är den
stötesten, på vilken vi nästan alltid faller. Hur ska vi kunna, skapa
ett sådant förhållande, som vi i ovanstående har förutsatt, utan
att arbetarnas självkänsla såras?
Den första fordran ställs på arbetsledaren. Han bör så väl
tekniskt som intellektuellt vara. skolad för sin uppgift och bestämd
i sitt tal och i sin verksamhet. Vad han har lovat t. ex. i lön,
det bör nödvändigtvis utbetalas, om också det i ett eller annat
avseende vore ofördelaktigt för företaget.
Då arbetsledaren ger några befallningar, bör han uppträda så
värdigt och vänligt som möjligt. En känd yrkesmans anmärkning
bör alltid beaktas, då anmärkningen berör utförandet av något
visst arbete, ty en arbetare är ofta på detta omårde mer kunnig
än en arbetsledare. Och i allmänhet ’bör man sträva till att leda
arbetet så, att det icke för arbetaren synes som ett tvång utan som
en frivillig överenskommelse. Arbetaren bör bibringas en känsla
av att man vädjar till hans yrkesskicklighet för utförandet av ett
visst arbete, som han en gång har åtagit sig att utföra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
