Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INFÖR TIDSFRÅGOR
Av C. N. CARLESON
En underligt snirklad ock snörklad rococopolitik har avlöst
de gamla maktförbundens klassiskt stela linjer. Regeringsmakt,
parlamentarism, demokrati virvlas om i bcrgarevärldens makt- och
existenskamp gentemot den ”röda faran’. Autokratiserade partier,
över vilka ledningspiskan svänger häftigt, nervöst, utlämna
massorna åt ränkspel och diplomatism. När Alexandre Millerand lät
sig väljas till franska republikens president, fordrade han en
utvidgning av presidentens makt, i sista hand riktad mot allmänna
rösträttens demokratiska kontroll. Han är följaktligen den firade
exponenten för bourgeoisins allt tydligare förnekelse av sin egen
demokrati.
Hans hastiga upphöjelse på presidentstolen är nu blott ett bland
de många moment, som giva företeelserna i den närvarande tiden
prägeln av ett provisorum. Ingenstädes vilja nya, fasta former bilda
s:g, medan de gamla befinna sig i upplösning. Tag i handen vilken
tidning scm helst — även den mest reaktionära avisa. speglar ett
obetvingligt gungfly.
Världen behöver fred och ”normala förhållanden”. I allmänna
talesätt erkännes detta behov, men när man står inför avgörande
steg i detta syfte, uppstapla sig otaliga hinder för det efterlängtade
nya tillståndet. Den alltjämt rådande misstänksamheten mot
gran-narne cch klasstaternas inre ohållbarhet stå därvid i växelverkan.
Det inre kriget framtvingas av stagnation, arbetslöshet och dyrtid,
och det jäsande missnöjet återverkar utåt på staternas inbördes
förhållanden. Allt pekar därför hän på samma slags lösning en
dag, sem avhögg den gordiska knuten.
Fred?? Alla veta varför ej ens den yttre freden är tryggad.
Versailles cch Saint-Germain endast stegrade förbittringen och
oron. Folken smaka nu dessa freders giftiga frukter. Där saknades
massornas makt att giva kriget en förnuftig avslutning.
Socialpatriotismen, som under krigsåren stärkte ”det nationella
försvaret”, lade sig därigenom själv i vanmakt, när frederna skulle
avslutas. och massornas röst höras genom de gamla arbetarpartierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
