Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det befanns att de varken längre existerade i sin gamla
sammanhållning inom länderna eller bevarade något effektivt samband
mellan, länderna. Sedan socialpatriotismen förlorat vilja och ener
gi i sin hängivenhet för det kapitalistiska fosterlandet, men
samtidigt såg sin maktdröm vid krigets slutuppgörelse rinna isär,
nappade socialpatrioterna i Nationsförbundet som ett räddningens
halmstrå. Redan nu böra de märka, att de räknat fullständigt fei
och att de blivit grundligt lurade av bourgeoisiens diplomati.
Millerand och Lloyd George — ögonblickets ledande män i
Västeuropa — ha varit ungefär vad man benämner
socialdemokrater. Nu äro de imperialister. Andra som Vandervel de och Brano
ting äro åtminstone ursinniga antikommunister. Ebert och Seheide*
mann och deras kometsvans likaså. Fastän tingens gång borde ha
fastmer fört dem åt vänster, ha de ställt sig in hos bourgeoisin som
’nationens”, det gamla samhällets trogna söner och räddare. De
"reformera” åt borgarne. Vadan denna förvandling? Man kan
skylla på en konservatism gynnande trötthet hos plågade massor,
men är det ej minst lika berättigat att säga, att ledningens
svaghet och rädsla bär sin dryga skuld häri? Möta ni ej nu samma
brist på moraliskt mod som för sex år sedan? År det då underligt,
om sådana män beskyllas för korruption? I a.11 synnerhet då de
Ivrigt bedriva sofisteri för att övertyga världen — och kanske även
si g själva —• om sin politiska redbarhet?
Överallt diskuterades en tid socialisering synnerligen livligt
— mer än egentlig socialism. Nu skönjes hos socialdemokrater en
växande passivitet gentemot den. Fastän socialisering är mer
aktuell än någonsin —- ej minst därför att den mestadels av bankirer
sammansatta finanskonferens, som pågått i Bruxelles, röjer en
strävan och plan att konsolidera kapitalismen, att omgärda denna med
.en för massorna farlig, internationell soliditet. Samtidigt med ätt,
internationella kommunistiska kongresser förhindras, tillåtas
kapitalisterna att under de demokratiska regeringarnas beskydd —
några andra finnas ju numera inte — att rådslå om huru folken
skola ånyo bindas medels internationella lån under de stora
börs-furstarnes förvaltning. Det blir de, som utstaka och kommendera
all socialisering till — förintelse eller till karrikatyr så som det
gått med Nationalförbundet såsom ankare för världsfreden.
”Normala förhållanden”?? Vad menas därmed? Kanske ett
successivt återinglidande i läget före kriget? Förhållandena
betecknades ju likväl somras abnorma, att kriget just därför ansågs oUnd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
