Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nits liar ofta en sammansmältning ägt rum, oeli denna process
fortsätter alltjämt.
Ett stort steg- framåt togs på den blivande fackkongressen i
Portsmouth, den 6 september i år, då en ”generalstab” för
fackföreningsrörelsen bildades. En resolution av The Parliamentary
Committee förordade bildandet av ett generalråd (vilket redan förut
i utvidgad mening föregripits genom bildandet av ”aktionsrådet”).
Detta generalråd ersätter själva Parliamentarv Committee, och
består av 32 medlemmar, representerande ett 20-tal fackgrupper med
omkring 6 miljoner medlemmar. (Grupper med under 100,000
medlemmar saknar representation inom rådet.) Kandidaterna
nomineras av varje grupp för sig, ocli utses sedan av kongressen.
Generalrådets uppgifter blir att följa med och ingripa i alla industriella
rörelser för att samla och förena krafterna, uppmuntra till
gemensam aktion, skydda varje fackförening, som angripes av
arbets-köparna eller regeringen, bilägga striden mellan föreningar, driva
propaganda för att befordra organisationen och utveckla, den samt
arbeta för internationell solidaritet.
Denna framställning av byggnad och former inom den engelska
Trade union-rörelsen är given blott i breda drag. Tydligen framgår
dock, att massrörelsen satt sin prägel på den, och att den befinner
sig i ivrig utveckling och — modernisering. Men trots alla de
ljuspunkter man kan finna, äger fortfarande Coles’ ord berättigande:
”Trade-union-rörelsen som helhet saknar intellektuell förmåga.
Den har ingen gemensam politik och gör inga försök att få
allmänna trade-union-frågor allmänt förstådda. Ett statistiskt
departement av de engelska Trade unions existerar icke, i centrum har
man ingen aning om, vad som tilldrar sig annorstädes, och ännu
mindre om det som hänt i det förgångna. Ingen
trade-union-lit-teratur finnes och det finns förresten icke personal, som vore
kompetent att skriva den. Inom kort måste alla dssa brister repareras,
det är klart. Stor-Britannien kan inte komma släpande efter den
övriga världen, tillåta att de mest eferblivna länder distanserar
det beträffande organisationsmetoder, och utan att det minsta göres
för att hinna upp dem. Just frågan om våra fackföreningars
struktur är en av de värsta punkterna i vår inkompetens. ’ (Cole: World
of Labour.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
