Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men inte kan jag utan vidare låta skjuta en människa,
som utan minsta tvifvel är fullkomligt oskyldig!»
— »Skulle det inte gå an att telegrafera?»
frågade jag.
— »Hm ... ja, hvarför inte? om bara någon
åtar sig att föra telegrammet till stationen. Det är
trettiofyra mil i värsta solbadd, och lika mycket
tillbaka».
— Jag åtog mig att rida till stationen, och inom
mindre än en timme var jag på väg på löjtnantens
bästa pony, med en depesch, hvari han utlade hela
ailaren och bad departementchefen om speciella ordres.
Det var just inte någon lustridt i dammet och hettan,
men jag kom fram i god tid och fick genast
telegrammet expedieradt.
— Svaret anlände först på aftonen, och den
fördömda bengaliska babu’n, som skötte stationen,
vägrade att låta mig veta hvad det innehöll. Men hans
gemena grin gaf mig onda aningar, så att jag inte
sparade på ponyn, utan var tillbaka i daggryningen.
Mina aningar voro riktiga.
— »Döm efter vittnesmålen, förstår ej tvekan,
då gränskonflikt kan undvikas», lydde telegrammet,
som löjtnanten räckte mig, så snart han läst det.
— »Tillåter herr löjtnanten mig att ännu en gång
försöka få Amra Singh att bekänna huru det hänger
ihop?» frågade jag.
— »Gå på! och lofva honom hvad som hälst
om han säger hela sanningen», svarade min förman.
— Det tjänade till ingenting. När jag kom in
till honom, låg han och sof som om han ingenting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
