Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
obehagligt haft att tänka på. Och när jag sagt allt
jag kunde för att visa huru vansinnigt det var att
låta skjuta sig för en annan, smålog han bara litet
och svarade på sin styfva engelska:
— »När bärgsfolket skjuter soldat-sahib, det också
för annan. Soldat-sahib har inte själf strid. En gång
måste alla dö . . . litet förr, litet senare, ingen stor
skilnad».
— Och därvid blef det. Ingenting jag kunde
säga rörde honom . . . kanske förstod han det inte
ens alltsammans. Han bara satt och såg rätt
framför sig, utan min6ta uttryck i sitt ansikte. Men när
jag slutligen steg upp för att gå och räckte handen
åt honom, tog han den, såg på mig ett par
ögonblick och sade: »tack, mycket tack . . . soldat-sahib
god man. Amra Singh’s gud kommer ihåg god man,
om egen gud glömmer soldat-sahib» . . .
— Det blir nog den enda gud, som vill ha
någonting att skaffa med mig! reflekterade Sullivan
af-brytande och tömde igen sitt glas, som jag fyllt med
punsch. Han märkte icke häller den gången
skilna-den, utan fortsatte genast:
— Jag måste rapportera till löjtnanten att Amra
Singh envist höll på sin bekännelse.
— »Välj ut sex af de bästa skyttarna och säg
till dem att vara i ordning klockan åtta», var allt
hvad han svarade. »Ni måste kommendera dem, och
ju förr det är öfver, desto bättre».
— Han hade nog minst lika stort obehag af
historien som jag, men hvad kunde vi göra? Att
uppskjuta saken ytterligare, skulle bara skaffat oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
