Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beslagtagande af Spaniens kolonier, om Englands
under-kufvande af boerrepublikerna, om Österrikes annektering af
Bosnien och Herzegovina, Rysslands kupp i Mandschuriet
och »arrende» på Liaotunghalfön, om den nyss utagerade
Marockokonflikten, hvilken så när såndt någon million
människor i fält, och om det ännu icke afslutade italienska
röfvartåget till Tripolis. Man glömmer huru föga dessa
och snarlika fall stå i sammanhang med de internationella
rättsgrundsatser, som af både statsmän och andra så tidt
och så salfvelsefullt framföras. Och sist, men måhända
viktigast, glömmes i här närmast liggande fall, att det
ryska tsarväldet, om ock geografiskt och i yttre måtto
europeiskt, dock till sitt väsen och sin anda år asiatiskt,
arftagare i rätt nedstigande led till tartar-khanernas välde,
hvilket under århundraden outplånligt tryckte sin stämpel
på det Stor-Ryssland, som än i dag utgör tsardömets
kärna och tsarismens förnämsta stöd.
Det är denna utgångspunkt, som oftast förgätes vid
bedömandet af rysk politik, inre som yttre, och af rysk
samhällsutveckling. Bedömandet sker ur europeiskt
väster-ländsk synvinkel och därför blir uppfattningen af de linjer
tsardömets utveckling följer i väsentliga punkter oriktig.
Det är asiatiskt hänsynslös utvidgningslystnad, som sedan
tre hundra år dikterat rysk politik utåt och förvandlat
det aflägsna moskovitiska storfurstendömet till den
storryska världsmakt, som i vår tid utgör en ständig hotelse
för sina grannar. Det är asiatisk anda och åskådning,
som i Ryssland stå mot västerländska idéer i den kamp
dår sedan snart ett sekel föres mellan oinskränkt
själf-härskaremakt och de kräfvare af frihet och reformer, som
äro revolutionärer, emedan i striden mot despotismen intet
annat kampmedel än våld lämnats dem öfrigt. Det är
den sista exponenten för den österländska absolutismens
princip: allt för härskaren, för folket intet utom för så
vidt det tjänar härskarens intressen, som bekämpar
företrädarna för den västerländska folkstyrelseidén — den
sista, sedan både Turkiet och Kina, ja, till och med Persien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
