Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland och Sverige-Finland på sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man hade inom de bildade klasserna i Finland, i
likhet med hvad fallet alltid varit bland massan af folket,
småningom alltmera börjat betrakta sig såsom finnar,
icke blott såsom svenska undersåtar, med särskilda
plikter mot det egna landet jämte dem mot Sverige och
riket. I hvilken mån kejsarinnan Elisabeths af Bestuschefif
inspirerade plan om ett själfständigt Finland bidragit till
denna förändring af uppfattningen, eller om den öfver
hufvud alls utöfvat något inflytande i sådant afseende,
är icke möjligt att afgöra, men säkert är att man böljat
tänka annorlunda än förut i fråga om det egentliga finska
folket, om dess ställning, dess rättigheter och dess
framtidsmöjligheter. Vetenskapsmän vid Åbo universitet
gjorde det finska språket till föremål för studier och
riktade den bildade världens uppmärksamhet på den
ursprungliga andliga kultur, som fanns bland det finska
folket och främst gifvit sig uttryck i den synnerligt rika
folkpoesin. På rent praktiska områden arbetades likaså
för folkets utveckling och yrkanden framställdes allt
oftare att till ämbetsmän i Finland endast borde utses
män, som voro förtrogna med flertalets af folket språk.
Finskt nationalmedvetande började med ett ord göra sig
gällande och födde insikten att Finland jämte det svenska
rikets intressen hade egna att tillvarataga och egen så
andlig som materiell utveckling att sträfva för. 1 Sverige
fästes dock under rätt lång tid föga afseende vid dessa
nya strömningar liksom vid de sträfvanden, som ur dem
utgingo, och detta bidrog helt naturligt till spridande af
den på många håll rådande missnöjesståmningen< Härtill
kommo så inom de kretsar, som icke försonat sig med
den begränsning af riksdagens inflytande statskuppen
genomfört, farhågor för att Gustaf III vid lägligt tillfälle
skulle söka än mera utvidga konungamakten, farhågor,
hvilka i Finland som i Sverige underblåstes af konungens
politiska och personliga ovänner och som ju äfven senare
visade sig icke ha varit ogrundade.
Den verksammaste af dessa ovänner var Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
