Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryssland och Sverige-Finland på sjuttonhundratalet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pä det missnöje, som rält allmänt rådde inom landet.
Man hade ännu ingalunda helt öfvervunnit följderna af
de häijande krigen under seklets första hälft.
Verkningar af dem kunde ännu spörjas och höllo minnet
af lidandena vaket bland de breda lagren af folket, medan
statskuppen af 1772 liksom i Sverige bland de högre
samhällsklasserna skaffat konungen en mängd ovänner,
som med misstroende betraktade och omildt bedömde
såväl hans politik i allmänhet som, ehuru ofta utan
tillräckliga skäl, hvarje hans regeringsåtgärd.
Särskildt hyste man på många håll farhågor i
anledning af den krigiska ärelystnad och de ur denna
framsprungna planer man ansåg konungen omhulda,
farhågor som helt naturligt voro förbundna med minnet
af det senaste krigets snöpliga utgång. Därför gjorde
sig dylika farhågor också mest gällande i Finland, där
Kymmenegränsen gjorde det omöjligt att glömma huru
mycket sådan ärelystnad redan kostat landet, och lika
omöjligt alt värja sig mot tvifvel rörande Sveriges
förmåga att försvara riket mot vidare ryska inskräktningar,
som själffallet komme att ske på Finlands bekostnad.
Sedan tre fjärdedels sekel hade ju Sverige undantagslöst
dragit det kortaste strået i sina mellanhafvanden med
Ryssland, och Finland hade livar gång fått betala
räkningen med delar af sitt område, tills landet skurits itu.
Att man i Sverige, huru mycket man än beklagade
förlusten af de afträdda landsdelarna, icke i fråga om dem
kunde känna på samma sätt som i Finland, är själfklart.
Man kunde hysa mer eller mindre stark förbittring mot
dem, som direkt eller indirekt buro ansvaret för den
förminskning af rikets område man beklagade, men sist
och slutligen var det ju icke Sverige, som hlifvit
stym-padt. I Finland däremot kunde man icke undgå att,
huru mycket man ån kände sig såsom medborgare i
riket, taga närmast till sinnes delningen af det egna
fosterlandet och deras öde, som råkat under moskovitiskt
välde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
