Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finlands slutliga eröfring och förening med Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guvernör eller intimaste uppfostrare, som under daglig
och stundlig beröring med eleven starkast kunde påverka
hans andliga utveckling, utsågs den erkändt frisinnade
schweizaren La Harpe, hvars åskådning äfven i många
afseenden utöfvade starkt inflytande på den blifvande
tsaren. Men å andra sidan kunde denne själffallet icke
heller undgå att påverkas af den konträrt motsatta
åskådning, som gaf sig uttryck i styrelsesättet och
samhällsskicket, i förhållandet mellan monarken och folket
liksom i alla andra förhållanden, med hvilka tronarfvingen
kom i beröring. Därför blefvo icke heller de västerländska
idéer, som under de tidigare åren af hans regering
besjälade Alexander I, tillräckligt starkt rotfasta, att
förhindra den återgång till en fullt autokratisk syn på tingen,
som utmärkte den senare hälften af den förste Alexanders
regeringstid.
Ännu vid tiden för Finlands eröfring hade tsaren
icke öfvergifvit den förra ståndpunkten, som utan tvifvel
i viss mån påverkade hans handlingssätt beträffande den
nya eröfringen. Men nog antyda händelserna och
utvecklingen omedelbart före och under kriget 1808—09 å
andra sidan tämligen bestämdt att tsar Alexanders
fri-sinthet vann öfverhand öfver den autokratiska traditionen
först sedan händelsernas utveckling tydligt visat att i detta
fall frisinthet vore liktydig med framsynthet, alt Ryssland
hade mera att vinna af ett i hufvudsak politiskt
tillfreds-ställdt än af ett missnöjdt och därför opålitligt Finland.
Och sedan han en gång gifvit det finska folket sitt löfte
att upprätthålla den finska samhällsförfattningen och
landets lagar, respekterade han detta löfte, trots de helt
reaktionära inflytelser, som senare blefvo rådande.
Redan före utbrottet af kriget mot Sverige hade den
i S:t Petersburg bosatte Sprengtporten, som var fullt
öfvertygad om att ingen eftergifvenhet gent emot
Rysslands i Tilsit beslutna ultimatum vore att vänta från den
svenske konungens sida, till det ryska kabinettet inlämnat
ett memorial, affattadt på franska, rörande Finland och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
