Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland och Ryssland under Alexander I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mera oförbehållsamt än i detta dokument vore det
knappast möjligt att erkänna konstitutionalismens
princip, att monarkens makt liksom undersåtarnas rättigheter
härflyta ur lagarna och begränsas af dem. Om Alexander
I, såsom på ryskt håll föreburits, icke haft för afsikt att
uppfylla de löften han tidigare gifvit, hade han
näppeligen valt en tidpunkt, då han saklöst kunnat afkasta
masken, för att ännu en gång betona att han betraktade
sin regentmakt i Finland såsom både grundad på och
begränsad af lagarna, hvilka han i motsats till hvad
förhållandet var i kejsaredömet, enligt dessa samma lagar,
konstitutionen, icke egenmäktigt kunde upphäfva eller
ändra.
De farhågor tsar Alexander tidigare kunnat hysa för
möjliga oroligheter i Finland hade aflägsnats genom det
förbund med Sverige, som fyra år tidigare afslutats i
Åbo. Förre marskalken Bernadotte hade, på samma
gång han sjålf våndt sig mot Napoleon, lyckats i andra
afseenden gifva det svenska rikets politik en helt ny
riktning. Såsom främling i det lånd, till hyars monark
han blifvit korad, var han icke med några traditionens
band fastad vid det nyligen förlorade Finland, som ju
endast långt i norr omedelbart gränsade till Sverige och
till största del var bebodt af ett folk af helt annan
härstamning och med ett helt annat språk än det svenska.
För honom tedde sig en eröfring af Norge långt
förmånligare än ett återvinnande af Finland och då Alexander I
i allo gillade tanken på en sådan utvidgning åt väster
af Sveriges område, mötte intet hinder för afslutande af
1812 års öfverenskommelse.
Eröfringen af Norge hade så år 1814 blifvit utförd.
Följande år hade kongressen i Wien försiggått och hade
reglerat de olika europeiska staternas förhållanden och
gränser. Ryssland, som där intagit ett af de främsta
rummen, hade genom den därunder öfverenskomna sista
delningen af Polen vunnit en afsevärd tillökning af sitt
område. Alexander 1 hade beredt sitt rike en ställning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
