Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland och Ryssland under Alexander I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Europa, sftdan det aldrig förut intagit. Hvarken i
Finland eller i Sverige kunde under sådana omständigheter
den minsta förhoppning hysas om en återgång till gamla
förhållanden, eller kunde något som helst hinder resas
mot den till synes allsmäktige tsarens vilja. Ingen yttre
hänsyn inskränkte hans handlingsfrihet inom riket, men
det oaktadt utfärdade Alexander I det dokument, som
hår ofvan styckevis citerats och afslutade detsamma med
förklaringen, att han velat
»för evårdeliga tider, befästa den försäkran de»
(Finlands innebyggare) »af Oss mottagit, angående
bibehållandet af deras särskilda författning under Vår
och Våre efterträdares spira.»
Åfven i Polen hade Alexander I afstått från att utöfva
själfhärskaremakt genom att sanktionera den för
konungariket Polen, sådant det på Wiener-kongressen blifvit
or-ganiseradt, oktrojerade konstitutionen. Det är sålunda
tydligt nog, att tsaren, där omständigheterna annars gjorde
det önskvärdt, under den förra delen af sin regeringstid
fullt medvetet sökte tillämpa de frisinnade idéer han
under sin uppfostringstid inhämtat. Att han sedermera
hvarken i Finland eller i Polen vidare utvecklade det
konstitutionella statsskicket berodde icke af bristande
uppriktighet i de afsikter han tidigare hyst, utan af yttre
förhållanden, som i småningom allt högre grad inverkade
på hans åskådningssätt och gjorde att detta under de
senare åren af hans regering blef alltmera reaktionärt.
Härtill bidrog tvifvelsutan i mycket hög grad den
allmänt reaktionära strömning, som efter
Wiener-kongressen allt starkare gjorde sig gällande i hela Europa. Den
franska revolutionen, som öfverallt bland massorna
gif-vit anledning till så stora förhoppningar om en ny tid,
hade utmynnat i det napoleonska enväldet, hvilket väl
icke längre liksom republiken utgjorde ett bot mot de
härskande klasserna i Europas samhällen, men
fortfarande och i än högre grad mot de härskande dyna-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
