Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland och Ryssland under Alexander I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
polackernas visade »otacksamhet», hvarfor han gaf sin
bror fria händer i fråga om repressalier mot
oppositionen — och denne begagnade sin handlingsfrihet i fullt
mått. Censuren tillskärptes ytterligare och för att intet
för regeringen misshagligt ord skulle kunna nå
allmänheten afskaffades till och med landtdagsförhandlingarnas
offentlighet. Tillika infördes politiskt polisspioneri i sådan
utsträckning, att ingen längre kunde känna sig säker
om att icke bli angifven, men så mycket mera förvissad
om att icke undgå ofta helt lagvidriga påföljder af
hvil-ken angifvelse som helst. Missnöjet ökades i följd häraf
alltmera, de hemliga stämplingarna blefvo alltmera
omfattande och syftade allt längre i mån som förbindelsen
med de revolutionära konspiratörerna i Ryssland inleddes
och utvecklades.
1 Finland gingo dåtida ryska makthafvande icke
lika långt, måhända delvis för det man visste, att finnarna
hvarken ensamma kunde tänka på någon opposition i
handling, eller under de nya förhållanden, som inträdt
på den Skandinaviska halfön, kunde hysa något hopp om
understöd från väster. I fråga om Finland inskränkte
sig därför tsar Alexander till att, i kraft af grundlagens
stadgande att inkallandet af landtdag ankom på
monarken, underlåta att sammankalla ständerna, ehuru en
mängd viktiga lagstiftningsfrågor kräfde lösning och
sådan lösning ej kunde åvägabringas utan landtdag.
Fullständig stagnation inträdde sålunda på lagstiftningens
område och verkade hvad tiden led i allt högre grad
och i allt flera afseenden hämmande på all utveckling i
landet.
Alexanders förre rådgifvare och förtrogne, den
verkligt upplyste och frisinnade statssekreteraren Mikael
Speranski, hade fallit i onåd och efterträdts i tsarens
gunst af den ytterligt reaktionäre Araktschejeff, hvars
inflytande småningom utplånat ända till de sista spåren
af tsarens tidigare framstegsvänlighet. Den förre svenske
konungagunstlingen Gustaf Maurilz Armfelt, den ende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
