Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland och Ryssland under Alexander I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning. Tryckfrihet medgafs, men skulle genom särskild
lag regleras, och till offentliga ämbetsmän skulle endast
polacker utses.
I enlighet med denna konstitution hade en inhemsk
man, Zajonczek, utnämnts till ståthållare, men befälet
öfver den polska armén hade lämnats åt kejsarens broder
Konstantin, hvilken såsom öfverbefälhafvare äfven var
medlem af statsrådet liksom han i sin egenskap af
kejserlig prins hade säte och stämma i senaten. Snart nog
visade det sig också att det var han, som helt och hållet
ulöfvade makten, medan ståthållaren endast till namnet
förestod styrelsen, och då storfurst Konstantin var
alltför egenmäktig och despotisk att låta binda sig af
konstitutionen, utan i allt flera afseenden öfverträdde dess
bestämningar, blef han föremål för småningom allt
bittrare och allt mera allmänt hat bland det polska folket
och särskildt inom dess högre lager. I det längsta tåldes
dock hans godtycklighet i förhoppningen att, såsom
Alexander I ställt i utsikt, de polska landskapen
Volhy-nien, Podolien och Lithauen, som länge hört tsardömet
till, blefve återförenade med Polen. Men då storfurstens
egenmäktighet gick allt längre, tilläto sig tidningarna att
kritisera och protestera mot öfvergreppen, hvilket gaf
anledning till allehanda förföljelser mot pressen och
slutligen till införande af censur, eller med andra ord
undertryckande af all yttrandefrihet.
Följden blef den vanliga Öfverallt där icke öppen
kritik af en regering och dess åtgärder kan utöfvas, eller
bildandet af allehanda hemliga sammanslutningar, hvilka
snart gingo mycket längre i uttalanden och. framkastande
af förslag än någon öppen opposition kunnat göra.
Endast inom den polska landtdagen rådde ännu
yttrandefrihet och där blef också under sessionen år 1820 kritiken
af regeringen så skarp, motståndet så allmänt, att
landtdagen redan inom två månader upplöstes. Alexander I,
som vid den tiden helt och hållet vändt sin tidigare
liberalism ryggen, var på det högsta missnöjd med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
