Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första försöket att bringa Finland under själfhärskaremakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trupperna, och öfverskottet inlevereras till det ryska
krigs-ministeriet.
Enligt detta förslag skulle antalet af för aktiv tjänst
årligen uttagna finska värnepliktiga ökas från 1,900 till
7,200 man och — då samtidigt tjänstetiden skulle
utsträckas från tre till fem år — totalsumman af i aktiv
tjänst stående finnar sålunda uppdrifvas från 5,600 till
36,000. Efter de fem åren skulle manskapet ytterligare
kvarstå i reserven under tretton års tid, hvarför denna
skulle blifva 13 x 7,200, eller 93,600 man stark, således
— med frånräknande af en dryg procent för dödsfall
etc. — hela den styrka, som kunde utkommenderas från
Finland, uppdrifvas till godt 100,000 man. Detta helt
och hållet på Finlands bekostnad äfven i fråga om krig,
som hvarken direkt eller indirekt berörde landet och
dess intressen.
Bland den stora allmänheten kände man sig till en
början mera häpen än i högre grad orolig öfver
räckvidden af dessa förslag, hvilkas orimlighet enligt de
flestas åsikt bevisade, att monarken blifvit fullständigt
vilseledd af sina ryska rådgifvare. Man hängde trots allt
fortfarande fast vid tron alt Nikolai II själf nog ville stå
vid sitt ord till Finlands folk och ansåg därför
otänkbart, att han icke skulle återgå till den förra politiken
så snart han blefve till fullo upplyst om och insåge, att
hans ryska rådgifvares planer och afsikter icke kunde
utföras utan tydligt löftesbrott. Och att såväl senaten
som ännu mera landtdagen komme att utreda och i
oför-tydbara ordalag för monarken framlägga hvad den
finska konstitutionen och hans bekräftelse däraf förpliktade
honom till, därom kände man sig allmänt öfvertygad.
Händelsernas utveckling rubbade emellertid snart i
afsevärd mån denna förhoppningsfulla stämning genom
att visa att tsaren-storfursten i till och med långt högre
grad än man föreställt sig var påverkad af det storryska
inflytande man visste vara i allo fientligt mot Finland.
Bestämda antydningar härom erhöll man, då det små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
