Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första försöket att bringa Finland under själfhärskaremakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningom blef bekant i hvilken anda tsaren tagit del af
den finska senatens hemställan rörande befallningen att
på basen af det ryska kommittéförslaget uppgöra
proposition om ny värnepliktslag för Finland. På ett par
ställen i denna hemställan hade senaten användt uttrycket
»Finlands autonomi», hvilket föranledt tsaren att förse
doknmentets marginal med frågetecken. Och då senaten
såsom stöd för sin uttalade åsikt åberopat de sedan
Alexander I af alla tsarer högtidligt och uttryckligt
bekräftade^ grundlagarna, Regeringsformen af år 1772 samt
1789 års Förenings- och Säkerhetsakt, hade tsaren
behagat anteckna, »att det vore på tiden att finnarna
började glömma sådana föråldrade lagar» — hvilkas
giltighet hans majestät själf endast några få år tidigare
genom sin bekräftelse erkänt och på samma gång
förbundit sig att äfven för framtiden upprätthålla.
Bland den finska allmänheten kunde man icke gärna
tveka om den hotande innebörden af monarkens tydligt
framskymtande afsikt att själf »glömma» sina åtagna
förpliktelser i fråga om Finlands statsskick. Man frågade
sig med bitter ängslan hvad som väl funnes kvar att lita
till, ifall tsaren ansåg sig kunna ensidigt rygga den
öfver-enskommelse, som nittio år tidigare ingåtts mellan
Alexander 1 och Finlands folk och som senare vid hvarje
regentskifte förnyats. Svar på denna och liknande
frågor erhölls snart nog i och genom det beryktade
manifestet af den 15 februari 1899, däri Nikolai II
indirekt, men därför ingalunda mindre tydligt, förklarade sig
icke längre anse sig bunden af löftet att oförkränkt
bibehålla det finska folket vid de lagar, fri- och rättigheter
det dittills åtnjutit.
Sedan början af året hade frågan om denna
stats-kuppsåtgärd varit å bane i S:t Petersburg, antagligen
emedan man där kommit till klarhet om att den finska
landtdagen icke komme att motståndslöst foga sig i den
särskilda ordning för behandling och afgörande af
värne-pliktsfrågan, som föreskrifvits. En kommitté, bestående
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
