Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den ryska revolutionen och dess resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om den ock saknade regelbundna former for sitt
framträdande. Peter III föraktade denna samhällets
opinion och dref gäck med den, men fick på sig själf
erfara dess fruktansvärda styrka. Det var icke
Katarina, icke OrlofT, icke Daschkoff,* som gjorde den
revolution alla väntat. Allmän glädje rädde öfver att
samhället sluppit af med den farliga narren och
drinkaren. Samhället var ännu fullkomligt oförmöget att
krossa själfva systemet, det insäg icke ännu, att redan
enväldet i sig själft är en nationell fara. Men att göra
sig af med individen, hvari denna fara för tillfället
personifierades, det förmådde samhället redan för 150
år sedan. Den lätthet, hvarmed denna samhällets
själfbjälp utfördes år 1762, utgör en af de nyttigaste
lärdomar, som kunna dragas ur Rysslands heliga
historia.
»Nära fyratio år efter det Peter III blef kyäfd med
en servett — kväfdes Paul I med en dyna. Vi vilja
icke påstå att detta var den enda skillnaden mellan
deras öden. Men mera principiell karaktär hade icke
de öfriga skiljaktigheterna. Grundorsaken var 1701
densamma som 1762. Liksom Peter III hade Paul I
öfvertygat alla om sin oduglighet och uppretat alla
emot sig, både dem han gynnade och dem han
förföljde. Den traditionella romanoffska grymheten och
hänsynslösa likgiltigheten för andras värdighet voro
hos Paul förenade med ett så fullständigt beroende
af tillfälliga impulser, med en så absurdt hög tanke
om eget majestät, med en så gränslös egoism, att
denna människa skulle varit ett farligt subjekt, äfven
om han icke förfogat öfver despotisk makt och visat
obestridliga tecken på sinnessjukdom. Vi skola icke
uppräkna alla de hufvudlösheter Paul hunnit begå
från sin tronbestigning till den natt, då man ändtligt
befriades från honom. Likasom Peter ansåg han
* De hofmän, som uppgifvas på Katarinas uppmaning hafva
personligen ledt mordet på hennes gemål. jFörf. not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
