Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FRÅN URSKOGEN - Ett dynamit-attentat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Därom hade vi väl egentligen icke hyst
några tvifvel, men om vi det gjort, skalle
åsynen af hans rygg ohjälpligt ha skingrat
dem. Den har omisskänneliga spår af Taival-
maas ämbetsstaf och vittnade med sina tjocka,
svullna, mörkröda ränder, som täckte den så
långt nedåt vi kunde se, om att en eller annan
ordningsregel med alldeles ovanligt eftertryck
blifvit inskärpt hos klaganden.
»Taivalmaas nerver måtte också ha rönt
intryck af det åskdigra vädret», tänkte jag
och hvisslade ut genom dörren — en lång, en
kort och så igen en lång hvissling — såsom
tecken åt ordningsmannen att hans närvaro
var önskvärd. Polacken tillsades att vänta.
Inom några minuter hörde vi ett stadigt
tramp af bastanta fotter, sådana ingen annan
än Pietari Taivalmaa ägde, och omedelbart
därpå trädde han in med ämbetsstafven i
handen. Hans första ögonkast föll på polacken.
— Jaså, här är den herrn! sade han utan
att ens fråga hvarför han blifvit kallad.
— Han säger att ni slagit honom för rakt
ingenting, upplyste jag.
— Såå––––-för ingenting? För sån’t
ingenting borde han ha mera, försäkrade ord-
ningsmannen och svängde stafven i så obe-
haglig närhet till klagandeparten, att denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
