Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela den tredje kvartmilen trafvade de sida
vid sida, nos vid nos, vår häst utan att köra-
ren rörde sig eller yttrade ett ljud, men nied-
täflaren ett par gånger eggad till starkare
snabbhet med körspö’t. Först då de — ännu
sida vid sida — med mördande fart svängde
in på den sista raka sträckan berörde också vår
man sin häst helt lätt med spö’t, först en
gång, så en annan och tredje. Och hvar gång
kastade sig vallacken framåt med en häftighet,
som gaf honom ett försprång af en halslängd,
en half och till sist en hel kroppslängd.
Mera kunde han icke göra, men det var
tillräckligt. Medtäflaren hade spelat ut sin
sista trumf och kunde icke mera hindra att
vår häst såsom segrare med en kroppslängd
dundrade förbi estraden, där publiken stampade,
hurrade och skrek, utom sig af förtjusning
öfver den spännande täflingen, ehuru de flesta
nog placerat sina pengar på favoriten och följ-
aktligen förlorat.
— Jag visste ju att det så skulle gå, hör-
des öfverstens röst så snart hurraropen tystnat.
— Men inte trodde jag det skulle hänga så
på ett hår.
Först då rann det mig åter i hågen att jag
ju hade ett betydande personligt intresse i ut-
gången. Så starkt hade den eggande kampen
på banan upphetsat också mig. Men därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
