Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HURU JAG BLEF BEKANT MED ÖFVERSTE BECKRIDGE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stack jag med ingalunda mindre nöje min hälft
af vinsten i fickan, ehuru bestämdt vägrande
att fortsätta vadspekulationerna såsom öfversten
föreslog.
Han skrattade åt min försiktighet, förkla-
rande det vara ren galenskap att icke fortsätta
då vi börjat så bra. Tjugu dollars voro ju
dessutom ingen summa att röra sig med, på
sin höjd en liten grundplåt, hvilken så godt
kunde gå, om den ej lät sig förstora.
Ja, det berodde på synpunkten, hvarur man
betraktade saken. Men åtminstone livad ho-
nom själf beträffade voro öfverstens aningar
riktiga, ty innan täflingarna för dagen voro
slut hade han åtskilliga gånger fördubblat sitt
kapital, något, som dock på intet sätt förrin-
gade min belåtenhet med resultatet för min
egen del.
Spårvagnsbolaget förtjänade sina tio cents
på oss och öfversten bjöd på middag. Härun-
der formerade vi en något närmare bekantskap,
hvilken senare mera än en gång upplifvades,
delvis under rätt egendomliga förhållanden —
en bekantskap jag har alla skäl förmoda att
öfverste Beckridge lika litet som jag någonsin
ångrat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
