Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - På prärin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snöstormen och hade säkert frusit ihjäl. Det
var inte en af tusen, som kunde slå sig fram
mot en blizzard och han såg ingalunda sär-
deles stark ut. En herreman, som gifvit sig
ut till västern, men alls icke dugde till ny-
byggare, sade de.
De skickade likvisst bud till settlementet
för att meddela hvad som händt och bedja ett
par män komma och hjälpa att leta efter den
försvunne, då de, som hämtat underrättelsen,
voro alltför trötta efter sin dagsmarsch, att gå
ut på nytt. Så snart hjälparne anländt, kort
efter midnatt, begaf sig nybyggaren själf på
väg med dem. Åtminstone ett par mil måste
den försvunne ha hunnit innan stormen öfver-
manuade honom, och då de kommit så långt
kunde dagen icke mera vara långt borta, så
att de kunde börja leta på allvar. Död var
karlen utan tvifvel, men de ville ändå ej lämna
honom åt covoterna. Om snön icke varit så
djup skulle det väl till och med redan varit
för sent.
Letarne återvände först nästa eftermiddag
och hämtade med sig den säck mjöl den för-
olyckade burit, då han vandrade hemåt. De
hade funnit honom en knapp halfmil från jord-
kulan, där hustrun väntat honom till sitt sista
andetag. Om det ej varit för snöyran skulle
han kunnat se sitt eländiga hem från platsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
