Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - I skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning öfver sin sirap, grinade deras orakade
fysionomier alla med, som på kommando.
Höjdpunkten af beundran nådde de, då bon
försökte sticka en sirapsvåt brödbit också i
Davids mun.
— TJncle Dave eat too, uppmanade bon —
it nice.
— Nå, aldrig har jag sett maken! brum-
made en af beundrarne.
En sådan flicka skulle jag också tagit, för-
klarade en annan.
Men då Katie kastade en förvånad blick
på de skäggiga männen, som kommit allt när-
mare, drogo de sig hastigt ett par steg längre
bort. Och smågrinade en ursäkt för sin när-
gångenhet.
Endast Kalle Lehtinen tycktes fatta att
situationen kräfde något annat och mera än
platoniska uttryck af beundran. Han tömde
först den bädd, där Katie sofvit, på dess inne-
håll af kläder och annat. Och därpå begynte
han plocka ihop alla de färskaste och finaste
barrkvistarna från de öfriga sängställena, tills
han fyllt hennes med endast det bästa huset
i den vägen kunde bjuda.
— Tag min filt åt henne att ligga på, den
är alldeles ny, uppmanade en af männen.
— Och min fäll till täcke, yrkade en
annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
