Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - I skogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nej, min rya, som gumman skickade i
somras med Koivumäki, invände en tredje.
— Yi taga båda, afgjorde Lehtinen prompt
— och hänga ryan på väggen, så blåsten inte
kommer åt henne.
Tack vare bidragen från de öfriga hade
han snart gjort i ordning en bättre sofplats
än Katie troligen haft sedan hon hämtats till
västern. Och i kraft däraf ansåg Lehtinen sig
klarligen ega rättmätiga anspråk att få hjälpa
till då den lilla lades till sängs.
Han drog egenhändigt kängorna af henne
och sedan han själf noga skärskådat dem ställde
han dem på bordet framför de andra.
— Titta på de här!
Och gubbarna tittade småmysande, länge
och grundligt på de lustiga tingestarna, som
noga tagit form efter den lillas fötter.
— Nu är det bäst att vi göra upp saken
med dig, sade Abel Korhonen, då David sällade
sig till de öfriga, sedan Katie somnat. — Jag
har tänkt att vi skulle gifva dig en och en
half dollar om dagen och födan. Yi förtjäna
nog mera, men vi göra betingsarbete, och det
är tyngre än att vara kock.
— Nog skulle också mindre förslå, menade
David — åtminstone tills jag lär mig att koka.
— Det måste du lära på två dagar, för-
klarade Koivumäki. — Den här veckan till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
