Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - DAVID ANTTILAS ÖDE - David Anttilas öde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skinande belåtenhet, som lyste ur Kalles fy-
sionomi.
— Bra gick det, bekräftade denne. — Kast
jag ännu inte kan förstå att hon ville. En
sådan drifvare som jag varit i mina dagar —
och supit har jag ännu till. Men hon sade
att hon kunde söka länge och ändå råka värre,
så vi behöfde inte bry oss om hvad jag varit
förut.
— Det visar att boklärdomen inte gjort af
med förståndet, filosoferade David. — Är det
redan bestämdt när det blir bröllopp?
— Nå, inte riktigt ännu, bekände Lehtinen
en smula förläget. — Då man ju inte behöfver
lysning här i landet ville jag att vi skulle
gå till prästen i morgon, men hon skrattade
och sade att det väl ändå inte var sådan
brådska.
David nära på skrattade själf, ehuru det
ingalunda hörde till hans vanor.
— Hvarför tog du inte prästen med då du
gick på frieri så skulle det gått fortare? —
Du är tokig, karl! Men så lär det ju vara
när kärleken kommer.
— Hon säger att hit först måste komma
en annan lärarinna, som kan taga skolan,
meddelade Lehtinen missmodigt. — Och ingen
kan ju veta huru länge det räcker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
