Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egentliga munhålan, vilken pâ sidorna begränsas av mandiblerna och
undertill av den synnerligen kraftigt utvecklade överläppen, vars spets
pekar bakåt och når in mellan de båda främsta extremiteternas basala
parti (distalt om deras maxillarutskott). Fig. 4 visar överläppen sedd
från sidan med sin långa, bakåtriktade, borstbesatta spets. På mitten
av läppens övre kontur1 synes den konkavitet, genom vilken
mandibler-nas spetsar skjuta in i munhålan. Som synes, begränsas munhålan
upptill och nedtill av två, med täta och korta borst beväpnade ytor. Den
övre kallas hypopharynx, den undre epipliarynx. Tuggningsprocessen är
ej närmare beskriven hos
Lim-nadia, men Spangenberg har i
det förut citerade arbetet om
Branchipus stagnalis redogjort
för densamma (p. 35): “In dieser
Mundhöhle scheint eine Art
Auswahl vor sich zu gehen,
indem wenigstens die allzugrossen
Stücke ausgemerztwerden. Kann
ein solches Stück wegen seiner
Grösse nicht weiter befördert
werden, so sieht man das Thierchen seine Oberlippe heben und nach einigen
Bemühungen dasselbe hinauswerfen“. Beskrivningen är mycket träffande
även för Limnadia. Det kan tillfogas, att utstötningsprocessen sker genom
rörelser hos epipliarynx, d. v. s. överläppens tuggplatta. Som av figuren
framgår, är denna belägen på ett särskilt utskott av läppen. Genom
muskler kan detta höjas och sänkas. Vid utstötningen sänkes först
överläppen, så att dess spets blir vänd nedåt, varefter genom upprepade
höjningar och sänkningar av epipliarynx’ främsta, innersta parti (till vänster
å figuren) födoämnena skjutas ut ur munhålan. Därpå intager
överläppen åter sitt vanliga läge, tryckt mot djurets undersida.
Om djuret bjudes färgad äggvita, kan tuggningen och upptagandet
i främsta delen av tarmen lätt iakttagas. De små äggvitepartiklar,
som inkommit i innerrännan, drivas alla fram till munnen och upptagas
däri för att bliva bearbetade av mandiblerna, som härvid komma i
rytmisk rörelse. Om för stora mängder äggvita upptagits, eller om djuret
ej har behov av mera näring, ser man efter en stund överläppen sänkas
och en portion äggvita stötas bort. Den återstående delen bearbetas
ytterligare något och glider därpå genom oesophagus in i tarmen.
Äggvita upptages med begärlighet av Limnadia, och snart kan man spåra
densamma såsom en stark rödfärgning av oesophagus och senare även i
hela främre delen av tarmkanalen.
Göra vi slutligen en sammanfattning av vad som i det föregående
sagts om näringsupptagandet hos Limnadia, få vi följande skema:
Fig. 4. Överläpp av Limnadia} sedd
från vänstra sidan.
1 D. v’, s. dess morfologiska undersida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
