Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. Uppvirvling av bottenslammet genom antenner och ben.
2. Den yttre, bakåtledande näringstransporten.
3. Den inre, framåtledande näringstransporten.
4. Födans införande i munhålan och tuggningen.
Fråga vi oss vilken nytta Limnadia har av sin fångstapparat och
varför ej födan kan upptagas på enklare sätt, ha vi först att lägga märke
till följande. Hela djuret omgives av ett skal, vilket hindrar det att
komma i direkt beröring med det yttre. Blott stjärtspetsen, antennerna
samt allra främsta delen av huvudet med det sammansatta ögat nå
utanför skalet. Munnen med sina käkar och sin överläpp ligger dold, och
dessutom är densamma genom huvudets inböjda läge vänd bakåt.
Följden är naturligtvis den, att mundelarna aldrig kunna komma åt att gripa,
tag i utanför skalet befintlig föda. Denna måste därför genom
extremi-teternas tillhjälp först virvlas in i skalet. Förekomsten av två skilda
rännor har också sina fördelar. Tillsamman bilda de en mycket
ändamålsenligt verkande apparat i och för näringens transport. Skulle allt slam,
som fattats av benen och pressats ner i ytterrännans botten, utan vidare
släppas in i innerrännan, bleve munhålan utsatt för ett överhopande av
näringsmaterial. Nu kan emellertid djuret frivilligt insläppa i
innerrännan en större eller mindre kvantitet av det i ytterrännan bortglidande
slammet. Dessutom kunna också, vilket ej framhållits i det föregående,
de redan i innerrännan införda små partiklarna vid behov utföras igen,
utan att transporteras vidare mot munnen, vilket sker därigenom, att
maxillarutskotten skilja sig åt och släppa ut dem. Vad som inkommer
i innerrännan kan således efter djurets gottfinnande antingen drivas mot
munnen eller utföras igen.
Det vore ej utan sitt intresse att kunna jämföra näringsfångsten.
hos Limnadia med de skallösa phyllopodernas. Någon mera detaljerad
skildring av förloppet hos de senare finnes likväl icke, men man skulle
kunna tänka sig, att den hos dem vore enklare. Emellertid intager
huvudet hos de skallösa phyllopoderna samma ställning som hos de
skalbärande, och i övrigt finnas mellan de båda grupperna så stora
överensstämmelser i morfologiskt hänseende, att man i första hand kan förmoda,,
att också näringsfångsten sker på i det stora hela likartat sätt.
Som av det ovanstående framgått, försiggår näringsfångsten
hos-Limnadia på ett tämligen invecklat sätt. Djuret tillhör den biologiska
grupp, som vi kunna kalla slamätare. Men det avviker dock väsentligt,
från de flesta andra hithörande djurformer genom det sätt, varpå näringen
uppsökes och fortskaffas vidare. Under det att de flesta slamätare
förskaffa sig sin föda genom att direkt sluka slammet eller gripa
slampar-tiklarna med särskilda fångstapparater (t. ex. med hjälp av en
utstjälp-bar proboscis), sker motsvarande process hos Limnadia genom
frambringandet av vattenströmmar med extremiteternas tillhjälp. I detta senare^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
