Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mitt). Men vid den tidpunkten dogo även dessa. Många hade då redan
för omkring en veeka sedan avlämnat sina ägg, vilket helt enkelt går så
till, att den att börja med fast sammanhållna äggmassan börjar
uppluckras; så småningom komma härvid äggen att genom djurens rörelser
falla ut ur förvaringsrummet under ryggskalet samt sjunka till bottnen.
Som redan Lilljeborg anmärker, är nämligen abdomen hos dessa djur
mycket rörlig, ungefär som hos cladocererna, och den användes ofta
liksom hos dem till att avlägsna främmande föremål, som kommit in
under skalet. Men den tjänar även till att förflytta djuren i tät och
snärjande vegetation, såsom t. ex. de Sphagnum-bestånå, där den lever.
Bakkroppen verkar härvid ungefär som en hävstång och skjuter fram djuret
bit för bit.
Under den varma sommaren 1914 blev Limnadia-lokalen
fullständigt torrlagd. Redan tidigt på våren några veckor efter snösmältningen
var vattnet slut. De larver, som redan börjat sin utveckling, gingo
naturligtvis härvid förlorade. Något nytt vatten kom ej förrän sent på
hösten samma år och då helt obetydligt. Under den därpå följande
vintern var sänkan, där gölen legat, täckt endast av en tunn is- och
snöskorpa. Yåren 1915 var gölen åter vattenfylld, och tack vare den
mycket rägniga och kalla sommaren höll den rikligt med vatten till långt
in på hösten. Härigenom kunde en ny generation av Limnadia komma
till utveckling, varom mera nedan. De ägg, ur vilka denna generation
framgick, hade således övervintrat två och översomrat en gång.
Ett kulturförsök med de hösten 1913 lagda äggen misslyckades, såsom
det ibland gjort även för Sars. Aggen hade förvarats torra och utsatta
för frosten ända till den 4 mars 1915, då de lades i akvarium inomhus.
Den 13 mars syntes den första naupliuslarven. Följande dag funnos
talrika sådana. Efter en vecka voro emellertid alla ungar döda. De hade
då utvecklats till det stadium, som i Sars’ citerade arbete finnes
avbildat å tab. XVII, fig. 3 (eller fig. 4).
Till sist ett par ord om utseendet och storleken av de 1913 fångade
exemplaren. Intet av dem uppnådde de storartade dimensioner, som
Lilljeborg uppgiver för de blekingska individen, av vilka de största
mätte 17 mm. i längd och 13 mm. i höjd, vilket helt säkert är något
enastående, även om hänsyn tages till förhållandena i andra
länder, där djuret observerats. Spangenberg1 uppgiver således längden till
8, höjden till 5 mm. Keilhack1 2 angiver längden hos tyska exemplar
till 12 och höjden till 9 mm. Sars’3 största norska exemplar ha samma
dimensioner som Keilhack’s. Vavra4 har i Böhmen funnit omkring 15
1 Anf. uppsatsen p. 475.
2 L. Keilhack: Phyllopoda. — Die Süsswasserfauna Deutschlands. Heft 10.
Jena 1909, p. 10.
3 Anf. arbetet p. 86.
4 Anf. uppsatsen p. 64.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
