Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Folket - Finska Folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spridda fiireJmd, alt den mga anden, i detta Titasom i méfa hänseenden, mäk* |
ligt letvcr orli arbetar torbm Finntas bröst. Ocli lätam oss hoppas att hau en ;
dag ekall finna värdiga uttryck äfven fur denna lldens lif och äskäduingnr’! J
Finnens sjÉsaiiiäg gä -åt djupet. Den lugna bctraklatode blicken öfver 5
verlden, den är bana!’ Af’allt vetande älskar han inefit det som erbjuder det ;
rikaste fält fiir eftertanken. Heligionens läror - de enda han inhämtat allt- ;
intill nyaste tid - iir® ständiga förenrål för lians betraktelser, oeh af de ve- |
t enskaper, om hvilka han nägongSng fött en anlag, synes han gifvn de bislo- |
riska oeh mafhcmalsska företrädet. Icke sällan fiirleder honom det belruktan- ;
de lynnet till’ spetsfundigheter, medan han tillika derigeiwm, när det gäller |
praktiska förelag, blir en längfänkt vidbängare af gammal slenlrian. Ett det 5
vsnfipaate oeh ISjllgswIc bevis p8 Finnens länglSnklhet finner man i hans sed S
att hetsa pä en resande eu stund efter det denne hunnit honom vil förbi. *
Framställes för honom en brådskande sak, sä mä man framfor allt icke Vänta \
flinka beslut. Föret föres handen bakom örat pä gammalt Migt via i diverse
repriser, derpä funderas en stund, måhända stoppas den.nder i god t mak den j
korta pipsnuggan, oeh derpä skrides i lugn tägordning till verket. Länge kan J
ock Finnen nian knot fördraga förolämpningen, liksom han fördrager mödan, ;
men cng&ng drifven til! vrede, är han barsk i hiämd. Ilvem erinrar sig ej \
härvid anekdoten om iden engelske boxaret:, »om utmanade den finske matro- J
sen? En god stund fördrog denne med största kailblodigliet boxarens stöfar, J
men slutligen tyckte han skämlet gä fiir långt, spottade i nfifven och gafEn- ’
gelsmannen en örfil sfi pä fullt allvar, att denne damp utan sans till marken, i
— I botten af den finska flegman ligga emellertid, jemle den beryktade en- ;
visheten, sä mycken ärlighet, troiijerienlwt och seg kraft, att dessa egenska- ;
per förvärfva Finnen allas aktning, »om känna honom närmare. Härdighet, »
tålighet, försakelse och alla de goda sidor, som äro passiva lynnen egna, träf- ;
fas bos Finnen i hög grad, och sjelfva den slutna utsida, hau vanligen visar 5
cn främling vid första bekantskapen, försvinner vid ett längre umgänge och 5
leimiar rum för gästfrihet oeli vänfast öppenhet. j
Sådan är Finnen, ocli man kan väl säga, att hans öden gjort honom g
sådan. Kanske var också han fördom - under cn mildare sol, uppvuxen bland S
rikare skördat - ett lifligt, ett företagsamt, ett ■ gladi Mk, med alla de före- j
träde| oeh lyten, som utmärka södern. Årtusendens forlfarande landsflykt i ?
nordens ödemarker liar hos hoiiom utMUat lyanel* slutenhet och flegmaliska ?
1
lugn, viljans sega kraft oeh beltakfclartw inälvanda sinnrika allvar.
Främlingars öfvermakt som berofvaile honom land och oberoende, väckte i bans
sänger deu begabbande Sa.tyren — den kufvades vanliga biiind mot cröfraren —
men Svenskanies mildare välde gaf ieke Finnens satir deu bittra ocSi hatfulla
skärpa, som det tyska förtrycket Ingaf E«tcrne. I grannskapet af den eviga
snön, i menniskotonia skogar, pä ensliga sjöars stränder, der ler man sällan och
sällan sjunger mata der de glädtiga visor om lifvcls lust. Men älska fean man,
arbeta, försaka, lida der, nch i dessa ord har man utsagt finska folkets själ,
pä aamma gäng som man utsagt dess iiden under en läng rad af århundraden.
Å andra sidan kan man med lika skäl säga, att finska folket gjort siua
öden sjelf. Det är anmärkt, att Finnen, cj iir »ägot polil mkt folk. I hans
lynne ligger sä mycken kärlek till lugn oeh hvila, sä mycken oförargelsg
läng-sainhet och just derföre sä mycken undfallenhet f8r elt öfverraskande väld,
alt han derföre lättare än niigon fallit offer för våglysfne främlingars plötsliga
angrepp. Orubbligt lapper, som him är, i försvaret af sin terfva, har
motviljan att sjelf spela den angrifandes roll städse kommit honom att låta fienden
vexa honom öfver hufvodet. Sä har han jagats frän land lill land, och der
han Rlollige.il, — tack vare skogars och klippors förmur — behöll sitt land,
förlorade han dock större delen af dess kuster. Men så lått som inan tog imus
land, log man icke hans inre verkl ifrän honom. Här streds icke med
öfver-raskning, utan kristendomens, svenskhetens kamp mot det ursprungliga finska
varade ett halft ärtusende igenom, nch ingenting, om icke .fudarnes exempel,
kan jemföras med den sega motsländskraft, bvarmed Finnen här steg för steg
försvarade sitt oberoende. I denna länga strid - ty som en fortgående pä
engäng kroppslig ocb andeiig strid måst® man betrakta hela svenska väldeis
tid frän 1157 till 1809 — har Finnen mognadt (ill hvad han är ocb, tagen ur
inre synpunkter, mäste kampen erbjuda ett rikt, ett näraliggande intresse.
Nttgon genomförd talla deraf kan här ej uppritas. Men sä mycket är klart,
att en talla af linska folket just derföre koinme att Mlfva lialf, om man ej lill
det egentligt finska lade äfven en teckning af Svenskarna i Finland, och denna
teckning måste uerjomte, oberoende af tecknaren, innefatta hufvuddragen af
hvad nian varit van att kalla den finska historien.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
