Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Folket
- Svenskarne i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svenskarne i Finland.
Fiflnarnes äldsta beroring med Svensknrne går långt borfom sBgore och
minnens tid upp i den gråa fornftldcru. Kär sagan fiir en tunga i
Skandinavien, vöt hon redan omtala ett mot gudarue fiendleligt slägfe t Jättar, Jutar,
Tkursär, Troll och illistige dvcrgar i bergens djup. Myttal smickrar dem ej
i sina målningar; än vilde ocli grymme resar, En fule ocli vederstygglige
missfoster, b ii IV a de fiir dagen, af hvars första strålar de förvandlas tillslen. Klädde
i ra a djurhudar, bo de i liljor och klyftor, därifrån de nattetid utgå pä
ströf-iug, for att röfva menuiskor oeh boskap samt bediifva alla midnulteus lömska
verk. Bäde till gestalt ock sinnelag lYamslii de såson! gudafolkets, Asarnes,
skarpaste motsals, oeh bio It en enda egenskap symes hos dem värd sagans
lof-»rdi deraa orubbliga ordbligBL Mellan dem oeh gttdarne är evig fiendskap:
Tlior lagar mot dera i kärnad oeh krar gäng äskan rullar i skyn, kör man
dånet af gudens vagn, när han förföljer trollens ätt och med sin kammare
krossar bergens vidunder.
Mycket talar för den åsigt, att sagan med deäsa Joiar oek Jättar m. irt.
förstått än Finnar, än Lappar, och att Finnarne» försla beröring med
Sveil-skarne derföre var den äldre bebyggarens kartip mot nykomlingen. Det mesta
af Skandinaviens nordliga hälft besulto fordom finska ätter; do undanträngdes,
men de värjde sig, i det de veko, med svaghetens vapen mot b!yl-kan: Ilst,
föl-sitt, BEVernimplSngah Deraf alslradcs 1 Svenskens sinnd möt dem ett iiat,
en afsky, som ökades af föreställningen om doräs nfira förbund med
afgrun-dens makler. Sagorna öfverffiida af prof pä den fasa, dch förbittring
Finiiar-nes trolldom Bt-h list ingåfvo Sveuskarne. Frakfmi förenade sig med hatet t
Finnarne, sa trodde man, förföljde m-d aldrig hyllande ondska Skaudinavenic,
och mången af fornlldens utmärkiaste min, Vanland, Agne, Håkan Adälsicns
Foslre, den ridderlige Olof Tryggwasnn, Olof den heligs och andre ailsligoä
kafva Finnarne o eli deras trollkonster att laeka för sin undergäng. I’r:i!l.;
vin-nornas drotlnirtg, den förfärliga Huld, hvilken genom sina fötkafonelser bredde
ofärd öfver Yngllngaatten, framstär soin etl hotande skräckbild frätt deli finska
norden. Genom sitt herravälde öfver naturen oeh dess hemliga niakter
försto-do Finnarne att i striden ersätta hvad som k rast dem i styrka oeh tapperhet.
Deras svärd voro vida berömda för sin oemolsfattdlighet, deras pilar, hvilka
jj afskjnfna nterkommo pä bågsträngen, deras förtrollade renskiunsbrynjor, pä
l hvilka inga vapen beto, gjorde dem i kög grad fruktansvärda, ock den Svensk,
; mm med list eller tapperhet kunde förskaffa sig något af dessa vapen, inlade
S d erm ed stor Bra. Sä omlalas en finsk krigare Sviphalå, hvilken bislod konon-
- garne Harald och Erland af Kortge mot svenske konungen Hogne. Snart ned-
- hogg Ilogne i striden Sviphalds häst, men Finnen led dervid Ingen skada,
; ulan fol’ nfcd i joMeb, hvarefter Hogne tappert inbröt i fiendens leder oeh
fäll-; de allt sota slod i lians väg, tills elt lejon rusade upp ur jorden och med ett
S slag af sin svans fällde (ill marken Hognes häst Hogne kastades af, men
5 1‘esle sig teet rusade med draget- svärd pä lejonet, som sprutade mot honom
\ oW ach efl:ei’- Maktlös balkade klingan mot djurets förtrollade bog; dä
bort-; kastade Hogne svärdet, sprang lejonet pä lifvet och fälalr det ändtligen efter
; tvä föiTärljgl brölfande. Dä först, säger sagan, fanns Finnen Sviphald
! lläfva uppgifvit andan, - Andre finske stridsmän, Frodel och Falur, Falur oeh
i omtalas likaså som gräslige trollkarlar. Än voro de I luften, än pä
S niai-ken, än Under jorden, ock utsände från hvarje tå oeh finger pilar, hvilka
s ölla träffade sin man, oeh det uppstod cn så härd strid, att jorden skälfde
11-5 kasom hade den hängt pä trådar, oeh spjut, glafvar, stenar och pilar llögo sä
5 <ätt, alt man for deras ställ ej kunde se himmelen. Floke förvandlade sig till
| eu eldsprutande drkkc» men föll dock i striden, hvaröfvef Falur blef sä
upp-j Mt l|aö förbytte sig till en hvalfisk, slog i denna gestalt folf min till
; marken, nedsväljde fem i sitt hrinSnde gap oeh uppkastade femton i luften
; med deh siyrka, att alla del-as ben sönderbrötoä ocb de genast ncdföllo döde.
J . Denna vidt beryktade Irollkunnighct, jemle Finnarne? snabba skidlöp-
: Ii»*: ®ch utomordentliga skicklighet i bägskjutning, ingaf Svensken, med all
* lla,,s aftky» deU» slags ofrivilliga vSfduad, som ett öfvertnäktigt nndt väsende
i tilltvingar sig. Begäret efter välde och inflytande fönnädde ej sällan
äregiri-S ge personer af bada könen att söka Finnarne» umgänge, för att invigas i
de-J ras hemliga konster och dymedelst vinna1 silia afsigfer. Gunhild, en norrsk
; qvinna, vistades tvenne år hos Finnarne oeli vann genom deras magiska
lärdo-| mar konung Elik Blodyxas hjerta. 1 konsten att genom trolldom vinna kärlek
S ansiigos Finskorna särdeles Inkomim. Konung Harald Härfager förälskade sig
S 1 finnen Svases fdotter Snäfrid, tog henne till äkta och älskade henne eä högt,
“ att h®® för henne glömde rikets styrelse och värd. Efter nägra år dog
Snäfrid; men hennes hy förändrades ej, hennes skönhet strålade med lika glans,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:57:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztfinland/0053.html
