Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. Åland
- Lokala Detaljer
- 19. Sunds Kyrka
- 20. Bomarsund jemte Skarpans kaserner
- 21. Hospitalet på Prestö
- III. Satakunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
26 Juli antändes af åskan och klockan smältes. En sten invid
kyrkogårdsmuren, kallas drottningstenen, emedan samma furstinna vid den har stigit af
och på hästen, då hon red till gudstjensten. Gamla altartaflan utgjordes af
bildthuggerier, föreställande de tolf apostlarne samt Jungfru Maria och
frälsaren. Orgelverk anskaffades redan 1672.
| 20. Bomarsund jemte Skarpans kaserner. |
Värdö kapell skiljes Från Sunds moderförsamling medelst Varggata fjärd
och Bomarsund. Efter Ålands förening med ryska riket ansågs nödigt och
lämpligt att på denna rikets vestligaste punkt anlägga en fast militärisk
position, och dertill utsågs Skarpans invid Bomarsund. Den dertill nödiga mark
erhölls i utbyte mot ägor, som utbrötos från Haga Kungsgård. Här hafva sedan mer
än tjugu år vidsträckta och kostsamma byggnadsarbeten varit i gång och
kasernerna — eller rättare fästningen — sträcker sina väldiga murar längsmed
en vik mellan fasta Åland och Wärdö. Om vidden af dessa arbeten vittna
de årliga förteckningar på material och dagsverken, som varit synliga i
entreprenad-annonser på Åbo bladens bihang. Ett verksamt, rörligt lif råder på
denna punkt, hvilken sannolikt i framtiden kommer att blifva af stor
militärisk vigt, och för kommunikatilonens underlättande är ett postkontor inrättadt
på Skarpans.
| 21. Hospitalet på Prestö. |
Prestö är en liten holme i Wärdö skärgård och bestod af ett enda
hemman blott, intill dess ett hospital här inrättades för de sjuke af garnisonen i
Skarpans kaserner. En grekisk kyrka är härmed förenad.
III. Satakunda.
Satakunda[1], som i förening med Egentliga Finland bär titel af
hertigdöme, utgöres af det såkallade Björneborgs län, som nu är förenadt med Åbo
län, Satakundas gamla gränser sammanfalla likväl icke med länets, utan
omfatta derjemte vidpass lika stora stycken af nuvarande Tavastehus och Wasa
län. Således, när man i vester har hafvet, vidtager Satakundas södra gräns
ungefär två mil söder om Raumo vid kusten och går sedan i flere bugter åt
ostsydost till en och en half mil norrom Koskis kyrka, der den böjer sig åt
norr, går sedan vid Pungalaitio åt nil kyrka, der den möter Österbottens östra
gräns och sammanlöper med denna åt sydvest till Bottniska viken mellan
Sideby kapell oeh Sastmola socken. I denna omfattning är provinsen en af de
större i Finland oeh upptager i sin största bredd vidpass 15 samt i sin
största längd vidpass 20 mil.
Långa bergsträckor och landthöjder med långsluttande sidor intaga, jemte
vidsträckta moar, Satakundas mark. Det är Maanselkä, som, i det han
utsänder söderut en arm, för att åtskilja Päjänäs och Näsijärvis
vattensystemer, skickar en annan gren längs österbottniska gränsen inåt Satakunda, för
att der förlora sig i skogbevuxna höjder. Från Tavastland inrycker en
annan höjdsträckning, reser Kangasala ås som en mur mellan sjöarna, går sedan
långs Kulovesi m. fl. vattendrag vesterut och utplattas i nejden af Keikiö,
medan en tredje går långs Pyhäjärvi genom Birkala och så vidare, tills den
förlorar sig i Loimijoki. Graniten är i dessa berg den rådande och
framträder stundom naken; höjderna bestå för det mesta af klappurblandad sand,
och det helas utseende påminner med sina stenrös om en forntida hafskust.
Dock har landet ofvanom Tamerfors en höjd af ända till 600 fot och mera
öfver hafvets nuvarande yta. Ju närmare man nalkas kusten, desto mera
sänker sig landet, ehuru nyckfullt och ojemnt, så att en del socknar i dessa
nejder, äfvensom Hvittis och Loimijoki i det inre äro slättländer. Vidlyftiga
skiffergångar finnas; deras produkter begagnas stundom till taktäckning. Bland
högre berg må nämnas Wanajanwuori i Suoniemi kapell och Pirunvuori i
Karkku. Jordmånen omvexlar mellan lera och sandtläcka de inre delarna af
Satakunda, voro för få tiotal tillbaka mycket vidsträcktare. Årligen glesna
de mera för odlarens yxa och för att anskaffa förråder för Björneborgs
betydliga trädvaruexport; kärren utdikas; björnarna drifvas ur sina gamla tillhåll
och ljusgröna tegar intaga alltmera de förra ödemarkernas område.
Få landskaper i det öfverallt så vattenrika Finland kunna i sjöarnas
storlek och mängd jemföras med Satakunda. Dess vatten formera ett eget skildt
[1] Utom andra källor, har Gadds ”Inledning till Björneborgs läns mineralhistoria"
här bllfvit rådfrågad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:57:18 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ztfinland/0123.html
