Romantik. I.

På den tiden, då Zachris läste för herr Blank i södra gavelrummet på Kuddnäs, hade han på fullaste allvar förälskat sig i sin jämnåriga kusin och lekkamrat, Mathilda Lithén. Och under alla de år, som han hade tillbringat i Uleåborg, hade han på samma sätt, som hans romanhjältar så ofta gjorde, sänt henne små ömma biljetter, skrivna i chiffer, som genom syster Sophie överlämnades till det älskade föremålet. Varje gång han kom hemåkande till Kuddnäs, föresvävade honom onda aningar om att Mathilda hade svikit honom och vänt sin håg till någon annan, ty om kvinnors ombytlighet och trolöshet visste många av hans böcker att förtälja, och hans hjärta klappade av oro, ända tills han hade råkat henne, sett in i hennes ögon och funnit, att hon inte hade låtit sig bedåra, varken av någon hemmavarande Nykarlebypojke eller av någon från ett mystiskt främlingsland kommen vandrande riddare. Sommaren 1832 skulle Mathilda resa till pension i Stockholm, och då fick han av henne ett