att han hade börjat svärma för någon Helsingfors-flicka. . Han hade inte haft en tanke på någon annan än Mathilda och kände sig ganska förolämpad. Den sommaren kom han inte ut till Alörn på något längre besök. Rosenkampffs gästade Kudd-näs, och han måste stanna hemma. En dag rodde han dock ut till holmen och tog som vanligt in hos Lithéns, Där var fullt av ungdom, och på aftonen lekte man änkleken, som * i man alltid brukade. Men då såg inte Zachris upp, utan lät Mathilda fångas av en annan. Hon blev förfärligt stött och visade det också. Nu började Zachris i sin ordning tycka, att Mathilda var underlig. Han försummade denna sommar att tillbörligt uppvakta henne på en namnsdag, och hon var mycket onådig efteråt. De hade en hel scen, innan de blevo vänner igen. Då han gick hemma på Kuddnäs, längtade han efter Mathilda, men numera var han aldrig riktigt säker på hur det skulle bli, då de råkades. Det var förfärligt, men han började ana, att Mathilda, sommarnattsdrömmens drottning, mid-vinterns glädjespriderska, inte var alldeles sådan, då hon trädde fram i verklighetens kalla ljus, som då han hade sett henne i drömmarnas underfulla belysning.

III.

Höstterminen 1836 föresatte sig Zachris, att han skulle underkasta sig en mindre examen, som