säkert försummade han sällan någon föreläsning av den utmärkte historikern professor Rein. Fastän han måste säga sig, att någon större kunskap i historia inte var nödvändig för en blivande läkare, kunde han inte neka, att dessa föreläsningar utövade en starkare dragning på honom än några andra. Han föresatte sig strax från början, att för Rein skulle han ha laudatur. Men alla dessa ämnen hade han studerat mera för deras egen skull, ville man nästan säga, än med tanke på examen. Grammatica latina kunde nog även vålla honom plåga, men vilken hjälp emottog han inte på samma gång av detta språk vid den självuppfostran, som han alltjämt underkastade sig! Dess stilistiks klara regler tillämpade han på sin svenska, de barska romerska dygderna stadfäste honom i hans strävan att vinna välde över sig själv, disputationerna voro den skola han använde för att förvärva vana och säkerhet vid offentligt uppträdande, den klassiska litteraturen gav honom fullgoda mått att döma efter i estetiskt hänseende. På samma sätt hade han läst historia och naturkunnighetsämnena för deras egen skull. Den förra gav näring åt hans fantasi, de senare, som han alls inte hade fått göra bekantskap med i skolan, öppnade för honom nya världar. Han kastade sig in i dem med samma vetgirighet, som han visade, då han i Uleåborg genom romanläsningen skaffade sig kunskap om människovärldens företeelser. Men nu gällde det med ens något annat. Han hade att avlägga examen inte endast i älsklings-