Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Almqvist som religionsfilosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gamla testamentet Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs
Gud; hvilket utan tvifvel kan vara tre namn på en Gud —
men som också kan anses för tre särskilda individer, så snart
man är inne på den metoden, att af hvaije egenskap och
namn på Gud föreställa sig en individ. Man har då vidare
Guden Jehovah (den som varit, är och skall blifva), Guden
Zebaot (krigshärarnas Gud), Messias, Kristus, Logos (Ordet),
A och O, Fadren, och många flera. Man vill gema ordna
dem samtliga till tre individer, af hvilka då några förklaras
hafva flera namn och egenskaper. Men härom gifver den
heliga Skrift ingen bestämd utsaga. Vi få då låta leda oss
af ett sundt omdöme, som säger, att antingen är det blott en
gudaindivid, som har alla omtalade egenskaper och namn
vid olika tillfällen, eller också är det lika många individer,,
som Skriften har uppgifter på karakterer och namn. Att Gud
består just af tre individer, säga Gud sjelf och den heliga
Skrift ingenstädes: teologen bör då vara så god och icke
heller säga det. Förnuftet yttrar också härom ingenting
vidare, än, att när man är stadd i klyfning af individualiteten,
kan man visserligen antaga tre gudar; men man har samma
skäl att gå längre i klyfningen och antaga tolf, eller tretio,
allt som tid och studier tillåta, att man allt mer och mer
abstraherar och personifierar.
Almqvist vill icke inlåta sig på denna metod och kan
icke råda någon annan dertill. Ty saken blir i grunden lika
ohjelpt. Vi hemta deraf lika liten tröst och lika litet ljus
öfver de framstälda frågorna. Den svårighet, som förut
bestod i att hos en Gud förena oförenliga egenskaper, består
nu uti att finna harmoni emellan oförenliga gudar. Hvart
skall den arma menniskan vända sig? Den, som i sitt elände
vänder sig till den gode guden, står likväl i en evig fara för
den allsmäktige gudens ljungeldar, emot hvilka den förre icke
kan skydda längre än den senare vill, och på den senares
vilja är icke att lita, då den icke är god — och god kan den
icke vara jemte sin allmakt, efter plågor finnas, såsom vi
förut sett. Skulle man antaga, att af alla gudarne ingen
vore allsmäktig, utan allesammans hvar för sig blott mäktiga,
Ahn/elt: C. J. L. Almqvist. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
