Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Almqvist som religionsfilosof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det finnes ännu ett sätt, eget i sitt slag, mycket
populärt, och som blifvit begagnadt ej blott af hedningar, utan
till en stor del af kristna teologer, hvarför det må anföras.
Det består uti att förklara Gud icke vara en utan flere. Man
kan då antaga tre, sju, tolf, eller så många gudar, som man
finner nödigt att antaga gudomliga egenskaper; och saken blir
då förändrad på det sättet, att i stället för det man förut hos
en Gud såg flere oförenliga egenskaper, har man nu en
särskild gudomlig individ för hvar egenskap. Följden blir då
den, att alla dessa gudar blifva sins emellan oförenliga, eller
stå i strid med hvarann; men detta begriper man lättare,
emedan man är van att finna menskliga individer ömsom stå i
kontrast med hvarann, ömsom ingå vänliga föreningar. Man
kan då föreställa sig en Gud, som är allsmäktig; en annan
som är passiv och god; en tredje som är aktiv och god,
hvil-ken förädlar och förlyckligar allt hvad han förmår. Man har
egentligen alls intet skäl att efter denna metod sluta med den
tredje, eller med hvilket nummer som helst. Ty man har
ännu många gudomliga egenskaper att personifiera. Klarast
sagdt, är det här icke gudomliga beskaffenheter, utan det är
våra egna föreställningar, dels moraliska om godt och ondt,
dels teoretiska om ordnande vishet, dels också fysiska om
verkande krafter i naturen, som vi, för att få harmoni i det hela,
anse för centralkrafter i andlig och naturlig måtto, och i
sådant afseende deifiera. Hafva vi derför en gång kommit på
den metoden, att klyfva gudomens enhet, hafva vi intet
förnuftigt skäl att stadna, utan lika länge som vi kunna klyfva
våra föreställningar, kunna vi också antaga gudomliga
individer. När vi en gång gått ifrån Guds enhet, kunna vi äfven
af den heliga Skrift ej föranledas att stanna vid någon
nummer af individer. Ty i första skapelsehistorien nämnas
Elo-him, eller gudarne; huru många står icke. Den, som säger
att Gud blott är en, förklarar Elohim för en hebreisk
pluralis eller kollektiv språkform, som i alla fall ej betyder mer
än en. Men den som antar flere gudaindivider, har här ett
bibelcitat på sin sida, som han begagnar, likväl utan att veta
till huru många denna pluralis sträcker sig. Vidare omtalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
