Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Flykten från fäderneslandet Almqvists sista lefnadsöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland motgångar, som drabbade Scheven, må nämnas
vådeld och upprepade dödsfall inom familjen, i det fem af
hans sex barn inom några år ailedo. Då han förlorat sin enda
dotter, det mest lofvande, *det mest hoppgifvande af mina
älskade. barn» — skrifver han till Tybeck — synes han hafva
blifvit öfverväldigad af en förstämning, som småningom
öfver-gick till menniskohat, yttrande sig äfven i fiendtlighet mot
hustru och son, mot hvilken han väckte rättegång förbodrägt.
Han försjönk i ytterlig melankoli, hvarunder han, långt före
bekantskapen med Almqvist, ansåg sig utsatt för mordförsök,
och enligt sin egen bekännelse 1851 hade han äfven för
Almqvist omtalat förmenta förgiftningsplaner, af hvilka han
hotats.
Redan 1830 yttrar Scheven följande inför sin andelige
fader, Tybeck: »Gäldfri man, med timlig egendom belastad
till vida utöfver hvad mitt tarfliga lif kan synas fordra, och
hvilket, onämdt de hvardagliga förargelserna, ådragit mig
nutidens nästan alla möjliga slag af otack, bedrägeri, försåt och
mordplaner på lif, ära — allt, är jag likväl nog svag eller
fördomsfull för att, hellre förkofrande än minskande vilja
bevara den åt mina bam; måhända ock åt. bättre tider, hvilkas
vildaste brytningspunkt icke tyckes särdeles aflägse».
På Siggestad förde Scheven ett högst egendomligt lif.
Han hade sjelf en tid legat i händerna på procentare,
hvar-igenom han såg sig tvungen att låta ställa sig under
förmyndare, föt att åtminstone jordegendomen måtte räddas genom
bättre förvaltning, än hvad som varit fallet mfed hans eget
sätt att sköta ett större jordbruk. Således hade förmyndaren
ditsatt en inspektor, som skötte det hela, och detta till
egendomens fromma, ehuru ryttmästaren aldrig ville erkänna detta,
utan gjorde allt hvad han kunde för att få inspektörens
handlingar misstänkta och ställa till oenighet mellan honom och
folket. Redan vid denna tid bidrog han genom ocker till
sin förmögenhets tillväxt, och bland hans panter lära funnits
så väl vigselringar som skodon.
Herrn och frun på Siggestad hade hvar sina rum på
ömse sidor om förstugan; och hände understundom att rytt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
