- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
42

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lunda god fot. De voro Äde enda inom diplomatiska kåren, som togo
del i de hos honom gifna societeterna.” *

Så berättigad än Uldalls efter katastrofen 1772 uppstälda te§ är,
att man hos drottningen kunde se den ömma kärleken, i Struensee den
mättade vällusten, så är dock i detta omdöme i sin senare del icke
uttömmande.

I och för sig var det visserligen ej underligt, att i Struensees
förhållande till drottningen företrädesvis det sinliga elementet gjorde
sig märkbart. Det hastigt spridda ryktet om hans nattliga besök hos
henne hade icke ljugit. Rättegångshandlingarna äro uppfylda af
uppgifter, som ha afseende derpå, och som i hufvudsaken icke kunna
jäf-vas. Här komma förnämligast i betraktande de förut omtalade
kammarjungfrurnas vitnesmål, hvilka icke blott äro återgifna i
anklagelseskriften utan äfven utförligare och med full tillit af den särdeles väl
underrättade Reverdil. I anklagelseskriften säges: ”Sedan drottningen
ännu samma dag hade talat med Struensee, sade hon till sina
kammarjungfrur: veten I icke, att den, som talar så om sin drottning, har
förtjenat att mista tungan?” Man skulle sålunda nästan kunna tro, att
denna Mathildes hotelse var en följd af hennes samtal med Struensee,
att den var likasom inspirerad af denne. Men verkliga förhållandet är
dock att — såsom äfven Reverdil berättar — Struensee uti
ifrågavarande samtal gifvit drottningen det rådet att med penningar muta de
båda tjenarinnorna. ”Men i stället för att följa detta råd,” fortfar
Reverdil, ”antog hon med ens en annan ton mot dem.” Emellertid
uttalades nämda hotelse sannolikt först sedan tjenarinnorna genom samtalet med
henne vunnit full bekräftelse på det i fråga varande ryktet, och sedan
den modigaste af dem, jungfru Bruun, tagit sig friheten att varna sin
lierskarinna med öppna, ja ända till vanvördighet djerfva ord.
Drottningen var, sade jungfru Bruun, konungens undersåte, och han kunde
på det hårdaste straffa henne, såväl som hvarje annan undersåte. Man
kan lätt föreställa sig, att Mathilde, sålunda kränkt i sin kungliga
värdighet, råkade i en häftig vrede.

Genom Struensees sedermera afgifna bekännelser inför rätten ha
äfven de vitnesutsagor bekräftats, enligt hvilka den till följd af
ofvan-nämda uppträde beslutade återhållsamheten mellan honom och Mathilde
endast en kort tid fortfarit. Och hvad sommaren 1770 angår, medde-

* Yttrande af Höst i hans arbete om Struensee och hans ministère.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free