Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gen, hans sträfvande att grunda hela sin existens och hela sin
verksamhet på detta förhållande. Bland hans bekännelser inför domstolen
är en af de obehagligaste men mest betecknande den, att han
oak-tadt han sjelf flere gånger afrädt drottningen från att promenera
allena med honom, dock måst tillmötesgå hennes önskan att göra
det, för att icke förlora hennes förtroende — att han sålunda
befunnit sig i det alternativet att antingen afstå från sin lycka eller rätta
sig efter drottningens vilja ”i hopp att kunna göra henne andra
tjen-ster.” Häraf äfven — för att åter anföra Reverdils ord — Struensees
öfvertygelse ”att ju mora han band sitt öde vid denna furstinnas, desto
mindre kunde han sjelf angripas. Det var till följd af denna idé, som
han stälde sin förbindelse med henne till åskådning inför nationens
och Europas ögon, och som han verkligen räknade på att vara
skyddad.” Men så sjelfviska Struensees motiver än i detta hänseende
voro — måste vi dock tro honom deruti, att han, så länge han hade
framgång, äfven för drottningen hoppades varaktiga fördelar af hennes
förbindelse med honom. På hans goda afsigt att vara hennes riddare
och beskyddare mot hofmännens intriger och elakheter, tyckes äfven
Reverdil, med hvilken han i en redan kritisk tidpunkt talade härom,
icke ha tviflat.
Ännu lefde vid hofvet eller fastmera likaledes på ett visst afstånd
från detsamma en annan drottning, Fredrik Y:s enka och Kristian VII:s
stjufmoder Juliane Marie af det hertigliga huset
Braunschweig-Wol-fenbuttel.
Bigott och af stränga seder, enkel och nästan ända till räddhåga
skygg, ingen vän af stora sällskapskretsar, hade denna furstinna icke
mycket, som var egnadt att draga menniskor till henne eller vinna
deras hjertan. Men hon var för ingen del, såsom hon för det mesta
blif-vit framstäld, en hersklysten och intrigant karakter. Önskan att blanda
sig i statsgöromålen var säkerligen äfvenså främmande för hennes
stillsamma, försagda natur som för Karoline Mathildes glada, naiva
skaplynne. Med henne hade hon före Struensees uppträdande och uppkomst
i Köpenhamn lefvat i en viss förtrolighet. Förnämligast sysselsatt med
sin egen sons, arfprinsen Fredriks, uppfostran, hade hon visserligen från
början knappast bekymrat sig om sin olycklige stjufsons. Men ehuru
ej i stånd att för denne ersätta hans rätta moder, hade hon likväl
aldrig varit en elak stjufmoder. Ögonvitnen med omdömesförmåga
berömma till och med Juliane för en viss hjertlighet, som hon stän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
