Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning redan efter ett kort, vänligt tilltal af denne. Han åhörde
honom snart uppmärksamt, gaf honom svar, upplysningar och
bekännelser angående sin person och kände sig redan efter några få förnyade
samtal mer och mer, dragen till honom. Trots många invändningar
och tvifvel, visade han sig allt tillgängligare och mera tillmötesgående,
allt vekare till sinnes och allt mera ångerfull med afseende på sitt
föregående lif och tänkesätt. Redan i det tredje samtalet den 5 mars
hoppades och önskade han odödlighet. Tillika fann Munter, att
Stru-ensees afsigtliga motstånd redan var upphäfdt, ja, att han redan i
hemlighet önskade att blifva en kristen och endast fruktade att han
icke kunde blifva det. Af det tionde samtalet, som egde rum den 20
mars, slöt Munter, att han redan hade fullkomligt vunnit honom för
kristendomen. ”Upphör, herr grefve,” sade han till honom, ”att vara en
olycklig man! Tro på Jesus, så äro alla edra synder förlåtna, och eder
död skall för eder blifva ingången i en lvcksalig evighet!” Härpå följdeT
enligt hans berättelse, ett obeskrifligt rörande uppträde. Struensee
svarade honom, att han skulle vara den störste dåre, om han vid
tanken på en sådan välgerning icke ville med glädje antaga kristendomen.
En viss lugn glädje kom öfver honom, hvilken bibehöll sig äfven då
hans omvändare sedermera förberedde honom på hans omedelbart
förestående död. I det tjugonde samtalet (d. 3 april) förklarade hanr
att han var fast öfvertygad om skriftens gudomliga auktoritet, och att
han fann dess hemligheter stå i det närmaste samband med läran om
försoningen och vara ”för oss menniskor högst välgörande och lugnande”.
Med glädje tillstod han, att han fann kristendomen allt älskvärdare,
ju mera han lärde känna densamma.
Om nu allt detta lätt låter förklara sig ur förhållandena, så
kommer ytterligare härtill, att Munter var den första person, som talade
till den inspärrade Struensee i en ton af deltagande och medlidande,
medan denne ditintills endast haft att göra med sina känslolöse
väktare samt med sina fängelseherrar och domare. Munter berättar sjelf
att han, vid åsynen af den fordom så mäktige mannens elände, greps
af en djup rörelse. Med ett saktmod, som han på predikstolen endast
alltför mycket förnekat, började han sina samtal med de orden, att
han visste hvad han var skyldig en olycklig man, att han minst af
allt hade för afsigt att såra honom, men hoppades kunna trösta
honom. Detta verkade genast på honom, som i så hög grad behöfde
tröst. Härtill kom Munters stora vältalighet och hans skicklighet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
