Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorda medgifvande. Anklagelseskriften mot Struensee omtalar också
uttryckligen ”Hennes majestät drottning Karoline Mathildes deklaration
om sanningen af den Struensee’ska bekännelsen, daterad Kroneborg den
9 mars 1772”.
Då man föreläde drottningen Struensees egenhändigt
undertecknade bekännelse, bet hon sig i läppen; hon öfverväldigades af en djup
sinnesrörelse och bekräftade bekännelsen, då ett längre nekande här
icke mera var möjligt. Men med ett gränslöst ädelmod, som till och
med denna bittra kränkning icke kunde öfvervinna, förklarade hon, att
hon var skulden till allt, att det var hon som varit förförerskan. Så
lyder åtminstone den trovärdigaste och i sig mest sannolika af de
hittills föreliggande berättelserna i motsats till en ofta upprepad men
tydligen uppdiktad och redan genom sin form sig förrådande berättelse,
enligt hvilken den olyckliga furstinnan genom den mest upprörande
behandling å en af de nya regeringsmedlemmarnes sida skall ha med
list och våld blifvit tvingad till en blott diktad bekännelse. Först nu
bröts visserligen stafven öfver henne. Redan hade’ man, kort efter den
17 Januari, åter upphäft Mathilderorden. I början af April afkunnade
en ny utomordentlig domstol, i hvilken jemte hufvudmänneii för den
nya regeringen (utom Rantzau) och kommissionens medlemmar, äfven
biskopen af Köpenhamn, flere officerare och ett par
universitetsprofes-sorer deltogo, den1 dom, som bestämde Mathildes skilsmessa frän
konungen. Stillatigande och görande våld på sig för att tillbakahålla
sina tårar, afhörde hon denna dom. Men ännu samma dag lät hon
genom sin sakförare, såsom denne sjelf berättat, säga Struensee, att
hon förlåtit honom. Ja, ännu ville hon, för att rädda honom, fördraga
allt, offra allt. För att bedja om hans lif gjorde hon från Kroneborg,
der hon tills vidare förblef i en lindrigare arrest, ännu ett förtvifladt
försök att närma sig sin gemål. Hon ville skynda till honom,
tala till honom, skrifva till honom — det var allt förgäfves. Äfven
kammarfruarne, som betjenade henne på Kroneborg, betygade i
vitnes-förhören, jemte hennes djupa nedslagenhet, tillika hennes outplånliga
deltagande i Struensees öde. Hon grubblade mycket på, om han satt
fängslad i kedjor, om han fick något att äta, om han visste, att hon
satt på Kroneborg m. m. Hon var i stor ångest den dag, han
afrät-tades; ty ehuru hon ej blifvit underrättad derom, hade hon dock
förfärliga aningar.
Antagligt är, att Mathilde skulle ha ståndaktigt vägrat afgifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
