- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
193

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga tjenster med en frikostighet, som icke blott skall försätta er i en
bekymmerfri ställning utan flfven komma era barn till godo.”

På detta satt behandlade man alla dem, hvilkas sjelfständighet
man fann besvärlig; man komplimenterade dem, man gaf dem stora
pensioner och — aflägsnade dem. Man åberopade härvid konungens
vilja, oaktadt denne i sjelfva verket hade ingenting att säga.

Konungen af Preussen hade städse varit enkedrottningens förste
och förnämste rådgifvare. Att hon icke kunde få någon klokare
råd-gifvare, var ostridigt. Men en livar, som egde någon omdömesförmåga,
var också öfvertygad om, att han icke gaf henne några andra råd än
sådana, genom hvilka hans egna intressen och politiska planer mest
främjades. Hvar och en förnuftig såg med missnöje, att en så ung
man som baron Markus Gerhard Rosencrone utnämdes till
utrikesminister utan någon annan förtjenst än konungens af Preussens
rekommendation. Man borde ha kunnat förstå, att nämde konung icke skulle
ha gifvit en sådan rekommendation, så vida icke baronen antingen
varit ur stånd att titta i hans kort eller också stått så helt och hållet
på hans sida, att han, med honom på denna plats, alltid kunde få
sina önskningar i fråga om Danmarks politiska hållning uppfylda.

Många påstodo, att statssekreteraren Guldbergs stolthet, för
hvil-ken Bernstorff icke velat gifva efter, varit orsak till den sistnämdes
afskedande. Guldberg sökte vederlägga denna förmodan genom ett
bref till Bernstorff hvari han gaf dennes förtjenster det amplaste
erkännande och frisade sig för hvarje misstanke om att ha haft någon
del i hans fall. Men likväl kunde Guldberg icke dölja sin glädje
öf-ver grefvens afskedande, när han talade med personer, som han icke
fruktade. Då kammarjunkaren Biilow några dagar derefter till honom
yttrat sin ledsnad öfver Bernstorffs afgång och sin farhåga att
allmänheten skulle gifva Guldberg skulden derför, svarade denne: ”käre, låt
folket prata, ingen kan döma derom, utom den, som är i kabinettet;
Bernstorff kunde man icke hålla på, detta är en sanning, men som
jag icke kan säga allmänheten.”

Att Bernstorffs afskedande var en följd af enkedrottningens
planer och de råd, hon erhållit af konungen af Preussen, röjde sig snart.
Hon hade icke förr blifvit Bernstorff qvitt, som hon förutsåg ej skulle
gilla det val hon gjort af en brud för kronprinsen, än hon
före-stälde den ännu blott trettonårige prinsen nödvändigheten att se sig
om bland Europas prinsessor för att i tid kunna utse åt sig en brud.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0205.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free