Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ska kansliet. Konungen tog pennan för att efterkomma hans begäran.
Men arfprinsen] yttrade häftigt, ”att konungen icke borde surpreneras,
att bruket var,fatt han öfvervägde hvad som förelädes i statsrådet till
nästa session, att det måste ske på samma sätt nu, och att dylika
förslag vore af allt för stor vigt för att resolution på dem skulle utsändas
i samma ögonblick.”
Konungen hade icke desto mindre börjat skrifva sitt namn på det
honom förelagda dokumentet; men innan han kom till slut dermed
tappade han pennan. Kronprinsen räckte honom den på nytt, utan att på
minsta sätt låtsas om arfprinsens invändningar; och då konungen hade
skrifvit sitt namn, sade kronprinsen i en lugn ton: ”Vill icke min
nådigaste herr fader visa mig den nåden och kärleken att skrifva här:
”approberadt”, hvilket konungen också genast gjorde. Men då
arfprinsen derpå gjorde min af att vilja bemäktiga sig dokumentet, hvilket
kronprinsen nu tog vara på, så reste konungen sig och skyndade in i
sina rum. Arfprinsen skyndade efter honom och sköt strax regeln för
dörren samt hindrade derigenom kronprinsen att komma in till dem
såsom hans afsigt var. Detta retade honom. Han sade till de fyra
geheimeråden Moltke, Guldberg, Stemann och Rosencrone, att
konungen icke mera behöfde deras tjenster, lät förkunna öfverhofmarskalken
Schack och konferensrådet Jacobi deras afsked, den förstnämde med
tillsägelse att icke mera komma i konungens närhet. Derefter försökte
kronprinsen att från den andra sidan komma in till konungen; men
äf-ven denna ingång var igenbommad. Kronprinsen hade så när velat
öppna den med våld, men afstod derifrån på Biilows uppmaning.
Strax derefter kom arfprinsen ut i Eremitaget med konungen vid
handen för att föra honom upp till enkedrottningen, och som det
tycktes mot konungens vilja. Kronprinsen sprang fram, fattade konungen
vid andra handen och bad honom på det kärleks- och
vördnadsfulla-ste att gä in i sina rum och vara förvissad om, att ingenting skulle
företagas annat än med hans bifall och till undersåtarnes gagn och
bästa. Då konungens min tycktes visa mera benägenhet att gå
tillbaka efter sin sons begäran än framåt efter sin halfbrors, blef den
sistnämde så alldeles utom sig, att han grep kronprinsen i kragen och
med våld ville slita honom lös från konungen; men kronprinsen höll
sig så väl fast och brukade sin ena arm så väl, att arfprinsen måste
släppa honom. I samma ögonblick grep kronprinsen i sin ficka, tog
upp derur de underskrifna orderna och lemnade dem till Biilow att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
