Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väntan på ordres, återvände jag till Skåne, och var aldrig mera någon
fråga hvarken om instruktionerna eller om ambassaden, till dess den,
någon tid derefter, af konungen uti egen hög person, blef faststäld.
Hemliga afsigten med mitt bortskickande, hvarom jag först efteråt
blifvit underrättad, var denna, att, som jag hade konungens formliga
löfte på den forsta ledigblifvande envoyé extraordinaire-posten, och en
sådan ledighet nu var för handen, genom grefve Löwenhjelms
bortfö-sande från Berlin till Hamburg, en ledighet, som kanske bättre än
någon annan skolat passa mig, i anseende till min der etablerade och
uti konsideration stående möderneslägt, men hans maj:t likväl ej var
hugad att mig densamma tilldela, och ej heller kunde vinna på sig
att franchement säga mig det, så borde jag eloigneras till dess saken
blifvit alldeles reglerad, på det jag ej måtte kunna falla besvärlig med
underdånig påminnelse om gamla löften.
Emellertid stannade jag nu i Skåne, beklagade mig ej med ett
enda ord öfver den, genom envoyén Carisiens utnämnande, lidna
oförrätt, utan afbidade i stillhet konungens vidare befallningar.
Sådana hördes icke utaf förr än konungen, emot hösten, sjelf kom
till Skåne. Underrättad om hans förestående ankomst till Malmö,
ansåg jag min pligt fordra att mig der till uppvaktning infinna. Jag
var bland hopen, som emottog hans maj:t vid dess inträde uti
lands-höfdingehuset, blef genast igenkänd och genast helsad med dessa ord:
”Det var allt för beskedligt att ni kom hit. Jag ämnade nu på
stunden skicka en kurir efter er, men visste icke hvart den skulle
ställas.”
Följande dagen talte hans maj:t icke med mig, men alla
men-niskor talte och gissade, hvart hans vidare resa skulle bära, eftersom alla
anstalter designerade någon stor färd utomlands, nämligen åt ryska
sidan.
Tredje dagen, då jag af opasslighet varit tvungen att hålla mig
inne, blef jag mot aftonen kallad till hans maj:t, på ett så pressant
sätt, att min sjukdom ej borde undskylla mig.
Då jag inkommit till konungen, behagade hans maj:t yttra nådigt
deltagande uti mitt illamående, ”så mycket mera”, sade konungen, ”som
jag angeläget behöfver er.”
Jag. Då är ingen fråga om min opasslighet. Så länge jag har
lifvet qvar, har ers maj:t om mig att befalla.
Konungen. Yet ni hvad jag vill be er om?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
