- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
232

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

marotte. Jag har kastat mig för hans fötter att be mig fri; men nu
vill han absolument, att jag skall hafva Elefanten, på det alla
men-niskor måste se, att han är väl med danska hofvet; ty det der skrifna
dokumentet ämnar han ej att visa.

Jag. Min baron är den förste, som ger mig minsta notion om
en sådan konungens afsigt. Jag är öfvertygad att, om hans maj:t eger
den, lärer han ock hafva säkra medel till densammas vinnande.

Baron A. Ja, kungen vill att ni skall påtaga er den saken.

Jag. Jag har ej minsta spår till en sådan hans vilja, och hans
maj:t vet för väl att jag är alldeles oskicklig att densamma utföra.

Baron A. Min baron, det är konungens uttryckliga vilja och
befallning, att ni skall bestyra den saken.

Jag. Jag försäkrar, min baron, att konungen ej nämt det
minsta ord derom till mig, hvarken muntligen eller skriftligen.

Baron A. Konungen har befalt mig att framföra hans ordres
till er.

Jag. Uti en så utomordentlig sak, som denna, fordras
åtminstone skriftliga ordres.

Baron A. Dem skall ni snart få, min baron, bara ni
sedermera lofvar, att befordra deras mening.

Jag. Får jag en befallning, så blir min skyldighet att mig
der-öfver hos hans maj:t i underdånighet utlåta. Emellertid bör jag, nu
genast, hafva den äran att afstyrka saken. Den kan endast medföra
olägenheter både för konungens person och för sjelfva riket, och jag
ser ingen möjlighet till framgång, åtminstone ej genom min åtgärd.

Jag sökte på allt upptänkligt vis att afstyra saken, och att
åtminstone låta den stanna för baron Armfelts enskilda räkning. Jag
gaf honom anvisning på hofmarskalken Biilow, med hvilken han förut
mycket hviskat, och som kunde vara den lämpligaste att utföra ett
sådant värf. Det var fåfängt. Jag måste menagera saken, ty då vore
man förvissad, sades det, att den antingen lyckades, om det vore
möjligt, eller åtminstone att alla ledsamheter undanröjdes, i händelse af
misslyckande. Jag assisterade på skriftliga ordres. Dem skaffade
baron Armfelt ganska hastigt, medelst en kurirs affärdaijde till
Helsingborg, der konungen stannat för att afbida utgången af denna
01-densangelägenhet. Jag fick dem ganska både pressanta och nådiga,
för att uppmana all min omtanke och all min kredit att befrämja en
angelägenhet, hvilken ansågs såsom la pierre de touche utaf Danmarks

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 00:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/aaeuhof/1/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free