Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsblanketten fördigskrifven i fickan! Ocli dock är ingenting vissare,
lian sjelf tillstod det sedan. — Såvida man kan antaga att vid stora
händelser till och med de minsta detaljer liafva ett slags intresse, så
hoppas jag att E. Iv. H. nådigst vill tillåta mig att här anföra en
anekdot, som åtminstone karakteriserar den romantiska stämning, livari
min sjal befann sig. Användandet af dessa sista timmar visar
måhända mer än mycket annat en menniskas individuella
sinnesförfattning. En politikus hade ännu arbetat i sitt kabinett, den ifrigaste
politiske partigängare hade ännu värfvat anhängare för sitt parti; den
egennyttige beräknat, hvilka steg som kunde bringa honom den
största individuella vinsten, och sökt att göra sig vigtig hos dem, som
man kunde förmoda om några timmar skulle komma i spetsen för
affärerna; entusiasten förblef i dessa sista ögonblick teatralisk; den
lättsinniga ungdomen tänkte på intet och den unge militären endast på
allarmtrumman. Som entusiast, ung, flyktig och militär tillbragte jag
dessa timmar. Lika långt från ondska och egennytta, styrde ärlighet
och obetänksamhet mina steg. Klockan var omkring sju, då jag
skildes från Lilljehorn. Som jag brukade, gick jag in i Sällskapscirkeln
för att dricka té, derifrån till artilleriets högvakt för att se efter
nyck-lame till ammunitionslokalen, som hörde till vaktens kanoner, derifrån
till major HartmansdorfT, hos hvilken jag aflemnade min sabel, uniform,
hatt och sporrar, eftersom de första orderna skulle gifvas från hans
qvarter, och han dessutom bodde i närheten af regementets
allarm-plats. Han gaf en supé för de officerare, som hade mesta inflytandet
vid regementet. Han var en man på omkring 50 år, som under
kriget vid flera tillfällen utmärkt sig. Jag stannade der icke till
aftonen, utan gick till en af mina slägtingar, som tillika var min intime
vän, hos hvilken jag jemte några andra för det mesta brukade
tillbringa aftonen. Dessa andra voro dels hoffolk, dels civila embetsmän.
De voro allesammans fullkomligt okunniga om den katastrof, som
efter ödets beslut om några timmar skulle inträffa, och som dessutom
hade de säregna omständigheter med sig (efter livad man sedan med
all sannolikhet erfarit) att den var bekant för en nästan otrolig mängd
menniskor och dock förblef en hemlighet för den vid alla andra
till-fallen så vaksamma Stockholmspolisen. Dessa märkeliga timmar
tillbragte jag lika så flyktigt, som man vanligen brukar i sällskap, och
om det ieke vore att missbruka E. K. H:s tålamod, skulle jag be att
få anföra en anekdot, som tillika visar den teatraliska entusiasm, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
