- Project Runeberg -  Från Europas hof, dess furstehus och aristokrati. Skildringar hemtade i nya specialverk samt svenska och utländska arkiv / Band 1 /
409

(1883-1884) [MARC] Author: Arvid Ahnfelt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

het, icke ega andra anspråk fm de förmultnade anornas. Redan
öfver-ste för ett af Sveriges utmärktaste regementen, var Anckarsvfird
ge-noin sin ställning och genom sig sjelf skapad att sprida ärans glans
kring sitt namn.

Hofkansleren baron AVetterstedt blef äfven snart Karl Johans
förtrogne: hans siltt att vara, förbindligt och intagande, hans sätt att
uttrycka sig både muntligen och skriftligen skulle nödvändigt fästa
kronprinsens uppmärksamhet så mycket mer, som han under
Lagerbjel-kes frånvaro otvifvelaktigt var den skickligaste i den yttre
förvaltningen. Till den gamla aristokratiska ligan hörde han dessutom genom
sitt giftermål och då det var ett nytt ljus, som kunde kasta strålar
uti den natt, hvari den var sjunken, var ingenting naturligare,
än att den skulle understödja honom med alla sina bifallsrop, hvilka
formerade en opinion i de högre kretsarne, som snart äfven skulle
komma för kronprinsens öion. och stärka honom i sitt fattade
förtroende för den unge statsmannen, ty en opinion, starkt uttalad och
hyllad, är en mäktig armé för den som är fostrad i revolutioner. Han
vet hvad opinioner betyda.

Från Hamburg hade redan om hösten 1811 utlåtelser kommit
svenska regeringen tillhanda, att franske befälhafvaren der endast
af-vaktade vinter och isar för att besätta svenska Pommern och ön
Rii-gen. Det var marskalk Davout. hertig af Ekmiihl, en afsvuren liende
till kronprinsen, en hård man i åtgärder och kanske afundsjuk derjemte
på den oväntade ära, som kommit prinsen af Ponte Corvo till del,
hvil-ken hade förkunnat det öde, som förestod Sveriges tyska besittningar,
och som äfven gick att fullända det. När kronprinsen fick veta hvad
Davout yttrat när han af kejsarens uppförande och bref redan under
årets lopp tydligen insåg, att dessa ord af hans marskalk stodo i
öf-verensstämmelse med en blifvande handling, rustade han sig äfven att
sä mycket i hans makt stod afvärja åtminstone en vanära från svenska
vapnen. Ty att rädda eller kunna försvara landet, i händelse fransk
makt öfversvämmade det, var omöjligt, helst Stralsund som fästning
ej mer fans, och den svenska styrkan, som låg inom dess raserade
murar, endast bestod af tvänne regementen. Åt en bekant general
var den lott ämnad att i ett ögonblickligt försvar ge en ära åt sitt
krigiska rykte, hvilket det ej ännu hade. Han blef af denna anledning
ntnämd till svensk militärbefälhafvare, men han, en i menskliga lifvet
och dess förhållanden mycket bevandrad och i framtiden djupt seende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:28:20 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaeuhof/1/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free