Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
örlogsflottan, öfverste Gyllensköld. Redan i sin ungdom var denne
officer känd för en mindre tillförlitlighet och lär varit af Gustaf III
an-stäld vid stora flottan 1788 som spion på ”Prins Karl” (sedermera Karl
XIII). Karl XIII kunde af denna orsak aldrig tåla Gyllensköld
och då Karl Johan ville hafva honom befordrad till amiral var det
icke utan den största möda hans konungslige fader kunde dertill
förmås. Folket kallade honom på spe landamiralen, emedan han var
känd för feghet och aldrig utom såsom sjöspion gjort någon
krigs-tjenst till sjös. En mängd tassel, historier, sqvaller funno villiga öron
hos honom och genom honom på högre ort i slottet, hvarigenom
mången svensk mans heder blef svärtad, mångens lycka gick i grafven.
Döden fann honom på en resa till de böhmiska baden (1819) och
hindrade. honom från att stifta mer ondt genom sitt verkningssätt hos den
maktliafvande.
Det var redan för Karl Johan sagdt i Paris, att svenskarne
fruktade att han skulle medföra många utländingar, hvilka kunde
förorsaka missnöje i landet, hvars inbyggare icke älskade att se
främlingar i rikets embeten. Fournier, som af hvad vi ofvanför sett var
af-sänd i uppdrag till Örebro, hade för grefve v. Engeström på hans
förfrågningar förklarat, att prinsen af Ponte Corvo ingalunda skulle
omgjorda sig med fransmän. Nationen eller rättare sagdt adeln
kunde i detta fall icke heller beklaga sig. Endast några adjutanter
voro honom följaktige och desse, icke älskande den kalla luften i
norden, lemnade inom få månader landet, utan att medföra några
andra rikedomar än några stjernor. Endast en fransman qvarblef
hos Karl Johan, närmare fästad genom fosterbrödraband vid hans öde.
Det var hans dibroder, född i Pau några månader efter honom
och med honom delande ungdomens fröjd, vid namn Camps, som ur
fransk tjenst som major gick i svensk som adjutant för sin herre;
han uppsteg i densamma sedermera till generalmajor utan att vara
i aktiv tjenstgöring. Han egde en frappant likhet med honom, så
att allmänheten, okunnig om sin kronprins biografi, i början ville
anse honom för hans verklige broder. Få utländingar med så
mäktigt inflytande hos sin konung som Camps en tid egde hafva
varit så allmänt älskade af hög och låg. Den häftighet, hvarmed Karl
Johan ofta uppbrusade, sökte de Camps förminska, och efter utbrottet
alltid urskulda; visade han sig småaktigt snål och Camps fann det
vara en fläck för hans ära, tog han ofta af egen pung och gaf den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
