Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Buabruden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig för egen räkning. Det var det mest
för-undransvärda af allt!
Och ung blef hon med, du — så ung, att
hon inte visste hvad hon skulle göra af sin
ungdom.
Hon lekte, skrattade, inte för att roa, utan
därför att det var roligt, och sprang i kapp med
»hjälpen», lill-Stina, sedan hon likväl först läskat
sig med att stoppa jäntungen så full af godter,
att hon knappt kunde röra sig.
Sedan läskade Margit sig med att låta Bolla,
skälikon, få behålla sin nyfödda kalf.
Alla — alla skulle vara glada och nöjda!
Moderns dödsrop trängde inte hit upp;
ingenting trängde hit upp — annat än lyckan.
Hvart Margit gick, följde kreaturen efter.
Satte hon sig, flåsade de med sina mjuka
mulor i hennes nacke; stod hon, nappade de i
hennes röda kjol, som om den varit en väppling.
Och så märkvärdigt tänj samma dagarna voro,
se’n! Riktiga hvardags-söndagar allesammans:
det tunga arbetet alldeles som flög en ur
händerna.
På så vis fick Margit tid öfver för fiolen,
ty Margit var af spelaresläkt, fast hon inte fick
spela, så folk hörde det, efter sådana funnos,
som ansågo det vara mot bibeln att låta kvinnor
röra vid strängaspel.
Bäst tyckte hon om att sitta i döda forsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
