- Project Runeberg -  Bidrag till det ryska krigets historia under Johan III / 2. /
25

(1869-1873) [MARC] Author: Abraham Ahlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bidrag till det ryska krigets historia under Konung Johan IIIs regering

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förhindras. Stora voro emellertid de svårigheter, mot hvilka
sändebuden hade ett kämpa. I detta rike var rikskansleren
Johan Zamoysky den inflytelserikaste, och då han låtit hårdt
straffa tvenne medlemmar af Zbovowski slägten, som hyste
flendtliga planer mot Stefan, uppblossade häftiga tvister mellan
dessa ätters anhängare — ett förespel till Polens undergång.
Likväl tycktes denna krona, kring hvilken en mängd ränker
hopspunnos, vara synnerligt hegärlig. Såsom sökande *)
uppträdde ej mindre än fyra österrikiske prinsar, som understödde
af Spanien och påfven *) gåfvo stora löften och betydliga
skänker, och vidare zaren, för hvilken Litaverne, som lidit mycket
genom de ryska häijningarna, uppträdde såsom förespråkare.
Hans sändebud framstälde ännu större fördelar, ty Polen
skulle genom Rysslands bistånd vinna stora landtområden
deribland Estland, hvaraf zaren blott ville hafva Narva.
Sultanen Murat deremot befalde nästan, att den aflidne
konungens broder Andreas Båtori skulle väljas, hvilket väckte
obenägenhet för denne. Sigismund slutligen hade sitt fastaste
stöd hos enkedrottningen, som med betydliga
penningutdelningar arbetade för hans val, samt hos de polske
protestanterne, då de ansågo honom såsom en fördragsam katolik.
De inhemske pretendenterne lyckades deremot ej förskaffa
sig något inflytande till följd af adelns partisöndring.
Valriksdagen öppnades d. 20 juni *) och delade sig omsider i tre
läger. Zamoisky slöt sig efter långt vacklande till det
svenska, Zbovowskis anhängare trädde i spetsen för österrikiske
prinsen Maximilian, och i det tredje voro Litaverne de
her-skande. Allesamman gåfvo stora försäkringar, men genom
den outtröttliga enkedrottningens frikostighet och vid minnet
af det jagellonska huset4) lyckades det svenska partiet vinna
öfverhand. Estlands afträdande, på hvilket Polackarne ifrigt
yrkade, utgjorde det svåraste hindret, men äfven detta
undanröjdes af enkedrottningen, som förmådde sändebuden att gifva * 2 3 4

*) Heidenstein, Heram polonicaram libri XII, s. 148—150.

2) Dalin, Svea rikes historia, del. 3, band. 2, s. 174.

3) En så kallad konvokationsriksdag bade redan i jan. blifvit hållen.

4) Girs, Johan IQ:s krönika, s. 108.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 11:54:26 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/aaryska/2/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free