Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Kärleken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
då är jag med, här finner jag just det lefvande
vattnet ur den källan, jag menar.
Således kärleken till alla, den intensivaste
sträfvan efter och den innerligaste önskan om lycka,
välsignelse och förädling åt alla, alla.
Känner jag så, då måste, enligt min åsikt,
konungadömet, statsreligionen och nationalitetsidén
maka åt sig, ej längre spela första fiolen i
nutidskonserten. Som jag tror mig ha tydligt och
energiskt betonat, äro dessa äfven för mig stora,
härliga värden, men de få icke stå i vägen för nya,
de få ej klafbinda själarna, ej stå såsom hinder för
den fria tanken och det ärliga uppsåtet, ej längre
missbrukas till skyddande förklädnad åt egoismen,
enfalden och lojheten.
Era föräldrar skola kanske oja sig och utropa:
jaså, ha vi den fågeln där, sitter Carl Larsson i
socialismens nya bur!
Långt därifrån! Visserligen har jag fladdrat som en
hemlös fågel hit och dit; när jag icke såg någon utväg
— eller inväg — till de gyllene burarna, så tänkte
jag att kanske denna bur, utanpå hvilken man hängt
en lapp på hvilken lästes: »den största möjliga lycka
åt det största möjliga antal människor», skulle vara
den i hvilken jag skulle kunna trifvas; men när jag
såg de ruggiga fjäderfän som trängdes och pepo där,
som blängde ilsket och ropade rap-rap, död och hämnd,
åt de grant fjädrade högfärdsfåglarna i den andra,
den förgyllda buren, så föredrog jag att vara en
vild svala, äfven med risk att träffas af den kula
som hvem som helst hade rätt att skjuta på mig.
Må de sitta där i sina burar, de vilja det
så, de som där äro; ni unga, ni äro ännu så små,
ni kunna kila ut mellan gallren.
Låten de gamla sitta kvar, ni skola flyga
hvarandra till mötes på kärlekens vingar, ni skola
goda, glada och modiga svinga er fritt i den rena
luften, ni skola häcka bland blommor i skogen;
likt lärkan, högt i skyn, sjunga Skaparens lof,
hvar och en efter sin näbb!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
